TACK snälla för alla intressanta och givande svar i rollkurs- respektive LDR-debatten. Jag respekterar allas åsikter och resonerar som så här i frågan själv:

Rollkur och LDR är ju egentligen två olika benämningar på en och samma (för det otränade ögat kanske) metod. Skillnaden är dock stor; den förstnämnda utförs med våld, den sistnämnda utförs i samspel med hästen. Och jag kan verkligen tycka att LDR (metoden utan våld) är en ypperlig metod att få hästen att komma igång med ryggen, att få den att slappna av och komma till arbete. Att man  sedan, som i allt arbete med hästen, måste variera formen gäller förstås även med denna metod. Man sitter inte ett helt pass och rider hästen i denna form, men att använda den som en uppmjukande/gymnasticerande övning tycker jag är alldeles utmärkt. I synnerhet på en häst som till exempel Aramis som mer än gärna knäpper av nacken, sänker ryggen och bara går och ser vacker ut (fast med 0 förbindelse mellan fram och bak). Och ja - jag kan faktiskt väldigt många gånger tycka att det ser tusen gånger värre ut med hästar som går som kvastskaft med halsen, sänkt rygg och en överlinje som är totalt obefintlig.

Söndagen bjöd på en fantastisk uteritt i den ljumma sommarkvällen på Rigoletto tillsammans med K på Da Capo - Rigolettos helbror! Vi hade mycket trevligt och K passade på att visa mig "kullen" där man klättrar och har otroligt vacker utsikt över den anlagda sjön. Naturligtvis tog jag massor av foton på detta synnerligen ovanliga fenomen men i dagsläget kan jag inte ladda över bilder från mobil till dator (jobbar på detta). Det var jättehärligt att se Rigoletto och Da Capo förenas igen efter att ha varit ifrån varandra i många, många år. Man såg helt klart att de kände igen varandra och de pussades så sött :o) Rigoletto gick denna kväll riktigt trevligt även om han var lite, lite tjafsig i munnen till en början. DOCK - vet jag inte HUR många märkliga (giftiga???) växter han lyckades proppa sig full med eftersom vi bokstavligt talat vadade fram i manshöga växter och grässlag. Det var ju alldeles utmärkt för Rigoletto - äta utan att böja sig ner! Bättre kunde det inte bli! Efter en halvtimme var hans mule totalt grönfärgad av skum och i några misslyckade försök trodde jag att jag skulle kunna dra ut de långa och många stråna från hans mun - tji fick jag...



En och en halv timme senare skrittade jag in på gården med en mycket nöjd och belåten Bushäst (som faktiskt var riktigt vänlig i sina bockserier idag, det tackar vi för). Hemma väntade Aramis och snart stod de båda i gemensam gräshage och betade medan kvällssolen sänkte sig! Härligt!