Jag har sedan en tid tillbaka varit inne i en period där vårt tidigare superflow varit lite frånvarande (till exempel det flow jag var inne i då vi kom 2:a på 71 %) - ja när allting bara kändes helt makalöst bra! Nästan oförskämt bra. För ett par dagar sedan infann sig den där fantastiska flowkänslan igen och nu verkar den ha bestämt sig för att stanna; gårdagens pass kan nämligen (även det) kandidera till skaran flowpass! Jag har verkligen fått grepp om högersidan, jag kan driva Aramis in i handen och istället för att svara med att sätta ut bakbenen i sidled sätter han dem nu under sig! Det är en helt makalös känsla, att bara känna hästen växa i rätt riktning (sänkt bakdel och höjd framdel). Hans trav blir, när jag sätter lite tryck i honom, riktigt häftig :o) Började gårdagens pass med att skritta ut 20 minuter, jobbade på sedvanligt i skritten - böjning och inramning. Mot slutet av rundan travade jag några meter för att känna hur han kändes; WOW! Matte bara satt och log. Jag kan inte beskriva den makalösa känsla det ger när jag känner energin växa, när jag har ett 100 % elastiskt stöd med hästens mun, när han skjuter iväg som en rekyl bara jag ger honom en millimeter. Den är bara helt galen och jag önskar att alla får känna den. Red sedan in i ridhuset och travade runt några varv; känslan satt i och jag kunde inte annat än fråga om C (som satt och trimmade Rigoletto) ville sitta upp och njuta lite :o) De såg så fina ut även om C tyckte att det var lite svårt att rama in honom; slingra sig är han duktig på :o) Jag satt upp igen och avslutade passet med att piaffarbeta honom; som en DRÖM! Hade oerhört lite i handen och ändå flyttar han sig inte framåt allt för mycket! Min gråa fina prins :o)
    

Igår hade jag tidernas BÄSTA dressyrpass! Jag var glad hela ridpasset, hela kvällen, somnade med ett leende på läpparna och är fortfarande lika glad :o) Förutom att Aramis verkligen kämpade in sina grå bakben under maggen så har jag även kommit på ett alldeles utomordentligt sätt att rida fram på :o) Detta innebär skritt på lång tygel följt av skritt på kort tygel där genomflexning är A och O, detta sker genom böjning utmed långsidan, i båda varv. Därefter följer diagonalslutor i båda varv (i skritt). Det faktum att Aramis tar så lång tid att komma igång i kroppen och att han är så lång gör att jag inte vill sitta och trava igång honom förrän jag har honom komplett med mig och i ramen redan i skritten. När jag hade skrittat i 20 minuter så var han så otroligt inne i ramen, jag kunde med lätthet rida honom IN I höger och vänstertygel, vilken jag ville eller båda två - spelade ingen roll. Fullt gensvar på båda! Jag verkligen kände hur Aramis, för varje steg, satte under sig mer och mer. Och efter skrittframridningen travade jag igång honom - den traven var trevlig, samlad och bärig; fokus låg inte på att flasha iväg utan snarare på att känna att jag hade Aramis mellan hand och skänkel och att han låg kvar inom ramen. Han var så makalöst FIN! Jag var tvungen att göra halt vartannat varv och klappa om honom. När vi sedan skulle skritta igång igen drev jag honom ibland för mycket in i handen utan att ge efter tillräckligt mycket - och han svarade med att piaffera med energi och spänst :o) Red ut en liten runda efter mina 30 minuter i ridhuset, kunde bara fortsätta att konstatera det jag kände i ridhuset: WOW!   Lade ner honom och lät honom trava på och frusta :o) Åhh vilket härligt pass!

Nej, nu ska jag till Råå och fortsätta arrangemanget av utställningen - klockan 13.00 öppnar vernissagen!
      

Idag tänkte jag testa ett nytt och spännande bett! Aramis var lite hård i sin ena mungipa så ett muffbett kunde vara bra att variera med tänkte jag. Insåg dock att mitt muffbett sitter på Rigolettos träns och det andra muffbett jag har i min ägo är ungefär i tjocklek med en toarulle   Nej, snälla Å kom och lånade ut ett gummiförsett muffbett (tvådelat och aaaaaningens för långt). Bytte bett och efter att Aramis var försedd i fyra bebiblå lindor (och cirka en timmes prat med kära stallvännen Birgitta) kunde jag och Aramis lämna stallet. Vi startade vår runda med att skritta på en stig som blev en väg som blev en ny väg som ledde ner till fågeldammarna. Hela tiden skrittade jag honom med fokus på att bibehålla böjning i halsen; viktigt att tänka på är att öppna upp som ryttare och på så sätt göra det lättare för hästen. Att öppna upp innebär att jag för min "inre" axel något längre bak än den yttre, jag verkar något ledande och flexibel med min innerhand medan min ytterhand följer med fram för att bereda hästens hals plats. Aramis ska forma sig kring min innerskänkel men ytterskänkeln verkar hela tiden understödjande och mothållande så att den vackra långa grå kroppen inte dansar iväg i motsatt riktning; något den allt som oftast gör. Intressant att rida på ett nytt bett - Aramis kändes lite stum och blev stark i det här bettet; även om han för den delen verkade trivas fint i det.

  
När vi kom bort till fårhagarna travade jag några steg, det blev dock väldigt mycket avbrott eftersom nästintill livsfarliga får skulle äta upp oss vilken sekund som helst. Svängde tillbaka mot stallet och började få honom riktigt fint mellan hjälperna när jag travade hemåt på gräsvägen. När vi 25 minuter senare kom fram till stallet ville jag runda av lite ute på gräsfältet. OJ! Vad fin han kändes! Jag hade honom helt makalöst fint i ramen, han var 100 % mellan hjälperna och jag kände att jag kunde placera honom precis där jag ville. Inget dansande med rumpan, istället placerade han sina bakben in under kroppen. Hade noll fokus på att rida en flott trav utan var som sagt helt fokuserad på att istället känna att jag hade honom med mig; vilket jag verkligen hade! Länge sedan jag kände honom så välplacerad. Tjatade inte allt för länge på gräset utan skrittade av efter 10 minuters arbete. Sedan fick han komma in i spolspiltan och bada i ljummet vatten :o)

  
Väl inne i boxen var det drickapaus följt av mat :o)

  
Sedan avmaskades samtliga hästar! Avslutade min härliga stalldag med att gå en lång och fin runda med Majsan! Nattinatti allesammans :o)

Hejsan alla glada läsare! Jag har efter några dagars funderande kommit fram till att jag faktiskt öppnar bloggen igen. Jag kan inte sticka under stol med att det är roligt att många vill läsa bloggen och för mig är det ju också en inspiration med så många läsare! Jag vill dock poängtera att den som lämnar en, för mig, otrevlig, omotiverad, oartig, plump, oschysst, elak, dum, stygg, le, rälig kommentar kommer att få se sig om i stjärnorna efter denna kommentar; sådana kommentarer kommer nämligen inte att publiceras :o) Mycket enkelt! Återkommer snart med kvällens inlägg!
  

Märkligt, märkligt, märkligt! Jag har gjort en mycket märklig och för mig helt och hållet oförklarlig upptäckt! VAR BLIR ALLA TÄVLINGSEKIPAGE AV? Jag har under våren startat några tävlingar med båda mina hästar och dessa tävlingar har varit relativt välbesökta, relativt är faktiskt ett ordval som är lite snålt - jag skulle säga att tävlingarna har varit välbesökta. Runt 35 - 40 starter per klass, lagom och precis så som det ska vara; det vill säga - det vi är vana vid här i hästtäta skåne. Jag har nu varit borta från tävling ett par helger och gick häromdagen in på TDB för att se över kommande tävlingar. Jag gör flera märkliga iakttagelser:

1. Flyinge fick stänga sina dressyrtävlingar på grund av för FÅ anmälningar!?!?
2. Klippans regionala dressyrtävlingar om en och en halv vecka har hela 13 anmälda ekipage i LA:4, fem stackare till LB:1 och nio till LB:2!?!? Då tänker man - aha, just denna tävling konkurrerar kanske med många tävlingar samma helg, alternativt någon superpopulär tävling. Svaret är nej.
3. Okej, men på tisdagen den 1 juni går det tävlingar i Åsbo - där är kanske många starter? Kan det vara det? Nej - där är 12 anmälda till LB:2, 5 till LA:3 samt 8 till LA:6.
4. Med andra ord; den som känner för att segla ut och plocka priser (på grund av få anmälningar) har nu världens chans...

Skämt å sido - vad är det som har hänt? Vi befinner oss MITT uppe i bästa tävlingssäsong och folk är LATA? Halta hästar? Vad? Vad tror ni?
  

Du glömmer väl inte att besöka Ryttarliv - hästtidningen på nätet? Tävlingar, spännande artiklar och mycket mer!