Jag har sedan en tid tillbaka varit inne i en period där vårt tidigare superflow varit lite frånvarande (till exempel det flow jag var inne i då vi kom 2:a på 71 %) - ja när allting bara kändes helt makalöst bra! Nästan oförskämt bra. För ett par dagar sedan infann sig den där fantastiska flowkänslan igen och nu verkar den ha bestämt sig för att stanna; gårdagens pass kan nämligen (även det) kandidera till skaran flowpass! Jag har verkligen fått grepp om högersidan, jag kan driva Aramis in i handen och istället för att svara med att sätta ut bakbenen i sidled sätter han dem nu under sig! Det är en helt makalös känsla, att bara känna hästen växa i rätt riktning (sänkt bakdel och höjd framdel). Hans trav blir, när jag sätter lite tryck i honom, riktigt häftig :o) Började gårdagens pass med att skritta ut 20 minuter, jobbade på sedvanligt i skritten - böjning och inramning. Mot slutet av rundan travade jag några meter för att känna hur han kändes; WOW! Matte bara satt och log. Jag kan inte beskriva den makalösa känsla det ger när jag känner energin växa, när jag har ett 100 % elastiskt stöd med hästens mun, när han skjuter iväg som en rekyl bara jag ger honom en millimeter. Den är bara helt galen och jag önskar att alla får känna den. Red sedan in i ridhuset och travade runt några varv; känslan satt i och jag kunde inte annat än fråga om C (som satt och trimmade Rigoletto) ville sitta upp och njuta lite :o) De såg så fina ut även om C tyckte att det var lite svårt att rama in honom; slingra sig är han duktig på :o) Jag satt upp igen och avslutade passet med att piaffarbeta honom; som en DRÖM! Hade oerhört lite i handen och ändå flyttar han sig inte framåt allt för mycket! Min gråa fina prins :o)