Oj vad man kan längta efter hästar, hästlukt, mjuka väldoftande mular, härliga skritturer, dressyrpass... Nu är det dags att veva igång efter en veckas vila. Imorgon är det 3.5 vecka kvar till kvalitetsbedömningen - nu börjar det riktiga finliret!

Idag tänkte jag sända in alla Aramis handlingar till ASVH för att få honom svenskregistrerad. Var inne på asvh.se idag för att fiska upp adressen handlingarna ska sändas till och frustade till när jag läste om vilka regler som gäller för namngivning. Hästens namn får till exempel inte vara längre än 20 tecken (inklusive blanksteg)... då kan man snabbt räkna ut att Aramis af Mecklenburg innehåller 21 tecken, med blanksteg (!) Forskade lite på nätet och insåg snart att det finns en tysk stavning på Mecklenburg som lyder Meklenburg; alltså utan c, medellågtyska! Så får det bli, Aramis af Meklenburg :)

Dessutom fann jag dessa väldigt intressanta fakta:

"Magnus Eriksson. Konung. Född 1316. Död 1374. Magnus valdes som 3-åring 1319 till kung av kung Birgers upproriska stormän. Under hans tidiga år vid makten sköttes styret av de svenska stormännen, och även Norge hörde till riket. kännetecknades av ekonomidk och kulturell uppblomstring. Hans ambitioner översteg emellertid rikets resurser. Det mesta gick sedan Magnus emot och det slutade med att stormännen lät kalla in Albrekt av Meklenburg. Albrekt kom över med en tysk krigshär, besegrade Magnus och utropade sig till konung 1364. I sex år satt Magnus fången på Stockholms Slott "i fattigdom och järnlänkarnas yttersta nöd". Sedan blev han fri och dog vid ett skeppsbrott vid noska kusten". (http://90.230.26.245/Disgen/0002/7056.htm)

... med hjälp från matte på ryggen!

Idag stod det hoppning på schemat. Medhjälpare var inbokad och jag hade byggt upp ett litet kryss i ridhuset, ett enda ynka litet hinder. Värmde upp Aramis med skänkelvikningar både på långsida och diagonal, gick förträffligt bra. Längde traven ett par gånger och galopperade några varv innan jag red an det kusliga krysset. Jag märkte att Aramis backade när jag red an, manade på  honom men stoppet var ett faktum. Suck åter suck. Bevisligen har inte löshoppningen gett sådär skriande bra resultat. Det tråkigaste av allt är att Aramis självförtroende var i botten (i alla fall i början av hoppningen). Jag svängde om och red an krysset igen, med lite mer fart. Aramis saktade ner och klev över krysset - fick mängder av beröm, klapp och morot ;) Han blev faktiskt riktigt glad när han hoppat (klivit över) krysset, man kände hur han växte. När han fått all beröm red jag an krysset igen, denna gången med mycket bättre flyt och fart. Förvisso hoppade han krysset som om det var 1.20 högt - men det gjorde ingenting alls, det viktigaste var att han tog sig över utan att skada sig, bli rädd, krascha eller dylikt. Vi hoppade krysset tills Aramis kände sig riktigt säker på denna höjd (eeh... läs knappast höjd, det var kanske 30 cm). Här handlade det om att stärka självförtroendet och kanske börja tycka att det är kul med hoppning (obs - inte föör kul dock, he he). Jag bad medhjälparen höja hindret till hiskeliga 75 cm (!)(!)(!), nu tyckte faktiskt matte att det såg högt ut ;) Men jag red an i ganska frisk galopp och övertalade Aramis att hindret framför honom skulle han klara som peanuts. Han hoppade nu detta rätuppstående som om det vore 1.40 Han fick mängder av beröm! Nu kände jag att han började slappna av och känna sig lite varm i kläderna. Vi hoppade detta ett par gånger till och slutade då han fått två riktigt fina skutt över. Taxerade helt rätt och bjöd jämnt och fint hela vägen. Avslutade med att lägga ner honom i en friskare trav, skrittade sedan ut 10 minuter. Lindade av, borstade och satte på liniment på Aramis medan han mumsade på sitt hö, nöjd och glad (hoppas jag).

Skönt! Nu har vi förhoppningsvis kommit över den värsta hoppskräcken.

Från och med imorgon ska Aramis vila en vecka, sedan är det hundra procent fokus på kvalitetsbedömningen. Håll tummarna! Inte bara för kvalitetsbedömningen, utan för att inget oförutsett sker (skador och andra hemskheter som kan hända - jämt och ständigt - när man har häst).

Idag har J-O varit på besök igen! Dagens träning var något av det bästa ridpass jag haft med Aramis. Efter att ha skrittat fram började vi travarbete, jobbade med att få Aramis att gå i rätt takt och tempo. Fortsatte sedan med lite tempoväxlingar i trav längs långsidorna. När han var uppvärmd fortsatte arbetet med att få honom helt koncentrerad på mig och vårt ridpass (inte för att han var särskilt okoncentrerad, med fyra hästar kantrade i härlig galopp på stubbåkern som ligger 50 meter från banan, klart att han sneglade trängtande då och då). Jobbade med att få honom att inte trycka sig in från spåret, ledande ytter och stadig innerskänkel. Sedan tog galopparbetet vid. Galopperade kanonbra idag! Kunde reglera både form och tempo hur jag ville. Lade 20-metersvolter där jag varierade mellan högre och lägre form. Tryckte ut vänster bak lite från volten och när jag lade till ytterskänkeln för att påverka ytter bakben så flyttade han in hela bakdelen innanför voltspåret istället - jag skrattade hjärtligt åt hans superkänslighet. Tryckte försiktigt försiktigt med innerskänkeln för att flytta tillbaka bakdelen till spåret igen, han gled snabbt ut på volten med baken igen som ett fint gensvar på min hjälp. Satt mycket bättre på honom idag, överlivet lite bakåt (så att jag inte hamnar i framvikt). När vi galopperat i båda varven gick vi in i ridhuset och avslutade med skänkelvikningsarbete i trav utmed långsidorna och på diagonalen. När han väl gett med sig för vänsterskänkeln och börjat sätta vänster bakben in under kroppen så fick jag en WOW-känsla!!! Han flöt fram på diagonalen i fantastiska skänkelvikningar. Jag bara satt och log hela tiden. Behövde inte ens underhålla hjälperna. På långsidorna längde vi sedan traven - får vara väldigt försiktig med upptagningen, lika ordentlig som vid längningens början. Avslutade passet med att lägga ner honom i tempo och få honom att strecha hela överlinjen.

I stallet smörjde jag med liniment på alla ben och rygg. Ska för övrigt ta upp Olof Ingdam och be honom se över min Passier Optimum, ska be honom skicka ner den till Hannover för en omstoppning och omreglering så att den passar Aramis rygg perfekt.

Har ringt hovslagaren idag, Aramis skos den 30 juli.

Nästa träning för J-O är den 26 augusti kl. 17.00

Från och med fredag ska Aramis vila en vecka - känns perfekt lägga in en liten vila nu, han är väl framme inför kvalitets och behöver en liten återhämtning så här lagom innan det är dags, 14 september i Flyinge :)

Till att börja med såg Aramis öga jättefint ut idag, inga som helst bekymmer. Tror att jag får köpa honom en BUCAS-flughuva som jag har till Rigoletto, dessa huvor är, för övrigt, utan tvekan de bästa jag använt. Såret som han ådragit sig, strax under ögat, såg idag avsevärt bättre ut.

Red ett pass på uteridbanan idag. Aramis var kanonfin. Började arbeta i skritt, hitta takt, rätt tempo och rätt form. När skritten kändes fin började travarbetet som mest gick ut på att flytta sidvärts utmed långsidorna. Galopparbetet bestod mest av att variera steglängd och form, kunna lägga/placera honom där jag vill ha honom. Slutade ridpasset med att länga honom i trav. När jag var klar med ridpasset kom en annan ryttare och frågade mig om jag ville skritta ut en sväng med henne. Självklart svarade jag, men i samma sekund tänkte jag - jisses; detta blir första gången som Aramis och jag skrittar ut tillsammans med ett annat ekipage... Känns väldigt märkligt :-S Vi skrittade ut på stubbåkern medan Aramis nyfiket och med halsen böjd i vacker båge studerade den andra pållen. När vi kommit en bit blev jag tvungen att vända tillbaka till stallet och den andra tjejen fortsatte vidare för att möta upp en annan ryttare på fältet. Jag var berdee på att Aramis skulle göra motstånd, kanske berätta för mig att han inte ville tillbaka till stallet utan istället följa med de andra hästarna. Men han vände snällt och vänligt om mot stallet och jag kunde lugnt ge honom lång tygel. Återigen otroligt imponerad över denna hästs psyke!

Mycket nöjd med dagens pass!

Aramis har för ett par dagar sedan fått ett sår strax under ögat, såret är cirka 4 cm långt och såg inte allt för trevligt ut när jag upptäckte det. Jag tvättade med sårtvätt och fick sedan påsmort någon slags mirakelsörja som skulle hålla flugor, knott och annat borta under fyra dagar framåt. Idag, tre dagar senare, ser såret faktiskt riktigt fint ut. Idag när jag kom upp till Aramis möttes jag av en häst som inte ville öppna sitt ena öga mer än ytterst lite. Blev naturligtvis rädd och ringde veterinärer som inte var anträffbara. Lösgalopperade Aramis i ridhuset, ögat såg bättre ut. Får se hur det ser ut imorgon.

Övade idag på banan med att visa Aramis vid hand. Gick fint, måste dock få honom ännu mer duktig på att vända bort från mig då vi ska visa skritt och trav på rakt spår. Gick också över lite bommar idag tillsammans.

Behöver jag säga mer om dagens övning?