... med hjälp från matte på ryggen!

Idag stod det hoppning på schemat. Medhjälpare var inbokad och jag hade byggt upp ett litet kryss i ridhuset, ett enda ynka litet hinder. Värmde upp Aramis med skänkelvikningar både på långsida och diagonal, gick förträffligt bra. Längde traven ett par gånger och galopperade några varv innan jag red an det kusliga krysset. Jag märkte att Aramis backade när jag red an, manade på  honom men stoppet var ett faktum. Suck åter suck. Bevisligen har inte löshoppningen gett sådär skriande bra resultat. Det tråkigaste av allt är att Aramis självförtroende var i botten (i alla fall i början av hoppningen). Jag svängde om och red an krysset igen, med lite mer fart. Aramis saktade ner och klev över krysset - fick mängder av beröm, klapp och morot ;) Han blev faktiskt riktigt glad när han hoppat (klivit över) krysset, man kände hur han växte. När han fått all beröm red jag an krysset igen, denna gången med mycket bättre flyt och fart. Förvisso hoppade han krysset som om det var 1.20 högt - men det gjorde ingenting alls, det viktigaste var att han tog sig över utan att skada sig, bli rädd, krascha eller dylikt. Vi hoppade krysset tills Aramis kände sig riktigt säker på denna höjd (eeh... läs knappast höjd, det var kanske 30 cm). Här handlade det om att stärka självförtroendet och kanske börja tycka att det är kul med hoppning (obs - inte föör kul dock, he he). Jag bad medhjälparen höja hindret till hiskeliga 75 cm (!)(!)(!), nu tyckte faktiskt matte att det såg högt ut ;) Men jag red an i ganska frisk galopp och övertalade Aramis att hindret framför honom skulle han klara som peanuts. Han hoppade nu detta rätuppstående som om det vore 1.40 Han fick mängder av beröm! Nu kände jag att han började slappna av och känna sig lite varm i kläderna. Vi hoppade detta ett par gånger till och slutade då han fått två riktigt fina skutt över. Taxerade helt rätt och bjöd jämnt och fint hela vägen. Avslutade med att lägga ner honom i en friskare trav, skrittade sedan ut 10 minuter. Lindade av, borstade och satte på liniment på Aramis medan han mumsade på sitt hö, nöjd och glad (hoppas jag).

Skönt! Nu har vi förhoppningsvis kommit över den värsta hoppskräcken.

Från och med imorgon ska Aramis vila en vecka, sedan är det hundra procent fokus på kvalitetsbedömningen. Håll tummarna! Inte bara för kvalitetsbedömningen, utan för att inget oförutsett sker (skador och andra hemskheter som kan hända - jämt och ständigt - när man har häst).