Idag har jag faktiskt kuskat runt på Rigoletto. Jag ville känna hur han känns nu, efter skadan. Och så kanske känslan av att sitta på en välskolad häst... Den var helt och hållet oslagbar. Alla gamla knappar fanns liksom där man minns att de fanns. Det märks att jag ägt Rigoletto i 8 år, vi känner varandra innan och utan. Att han sedan försökte kasta av mig fyra, fem, sex gånger under ridpasset - det ser jag bara som roligt! Ja, jag är kanske lite konstig, jag vet inte. Men jag satt helt sonika och gapskrattade samtidigt som jag kämpade för att hålla mig kvar på en skvatt galen häst. När han väl sansade sig och stod med alla fyra hovar i marken, då skulle han bara visa mig att han inte glömt hur man piafferar. Jag gjorde allt för att avstyra denna, tämligen nu olämpliga, rörelse för honom - men utan framgång. Han fick briljera där på banan för sig själv (ingen tittade ens på, så jag vet inte vem han skulle visa upp sig för), eller var han nog bara sagolikt glad att få röra på benen igen. Han kändes, hur som helst, superfin och faktiskt fräsch. Jag får se vad som händer framöver. Min plan är väl att låta honom vila fram till sommaren, sätta igång honom då och i mitten av sommaren ta upp min veterinär L.P Beroende på vad hon säger så får jag agera efter det.

Här är min andra underbara häst :) Bilden är tagen när vi var på dressyrläger sommaren 2006.