Idag har J-O varit här och haft träning för mig och Aramis. Tråkigt nog hölls det, samtidigt, hoppträning i ridhuset vilket (för alla inbitna dressyrryttare) är en mindre mardröm. Så halva passet gick ut på att hålla sig undan för hoppekipage, vilket självklart förstörde stora delar av min träning. Jag hade hellre tränat utomhus, men J-O tyckte att vi skulle vara kvar inne. Aramis skötte sig utomordentligt, trots förbipasserande hoppekipage, hinder som rasade, vägringar, bommar som flög och annat spännande. Vi tränade på att hitta rätt form, takt och tempo. Det är också viktigt att jag är mycket noggrann med att Aramis går de vägar jag bestämt; att jag har en väl planerad ridväg. Vi övade galoppfattningar och avsaktningar. Viktigt att Aramis inte blir överilad i tempot, då tappar han gärna takten bak. J-O berättade för mig att Aramis är en häst som man idag inte reglerar särskilt mycket i tempo, det viktiga är som sagt att finna rätt takt och tempo där han kan gå i balans. Han får inte heller bli för kort i formen (vilket han ibland blir), inte heller nosen ska hamna bakom lodplan. Stackars Aramis, inte lätt att vara 4 år!