Idag har Aramis busat i hagen. Inte så lite heller. På något sätt hade han lyckats med konststycket att fastna i hörnet staketet, trängt sig ut genom hörnet och helt sonika fastnat här. Någon såg honom försöka ta sig loss (väldigt stillsamt och städat, för övrigt). Gång på gång påmindes han om att här satt han fast och det fanns inte tillstymmelse till möjlighet att komma loss. Aramis fann sig i sitt öde och inväntade tålmodigt hjälp (som anlände rysligt kvickt). Likt förra incidenten (med täcket över huvudet) gick det även denna gång att hjälpa Aramis medan han snällt och vänligt stod på sin  plats (fastklämda) och väntade. Jag förstår nog inte riktigt vilken klok häst jag har fått tag på.

När jag själv anlände till stallet stod Aramis i boxen och mumsade hö. Utanför boxen låg spillrorna av ett täcke... det var en gång ett täcke. Någon frågade mig hur många täcken jag fått förstörda sista tiden - jag låtsades inte höra på det örat just då. Tänkte på att jag prompt ville ha en hingst - priset? Ett par täcken i månaden... men han är ju attans gó.

Det blev ett pass i ridhuset och allmän koll att samtliga extremiteter fungerade som de skulle (vilket de gjorde). Aramis jobbade på, lika glad och positiv som alltid, med öronen i klistrad framåtposition. Det är härligt med en positiv och glad häst (trots att han suttit fast i staketet).