Vad underbart det är att en lugn och skön söndagkväll göra i ordning sin häst i ett tämligen folktomt stall. Det enda ljud som bryter tystnaden är hästarnas stillsamma tuggande på hö. Själv sköljde jag ben, oljade hovar, lindade ben, ryktade, mockade, tvättade vattenkopp, skurade krubba och strödde in lyxbädd med gyllengul halm, portionerade ut morötter till kvällens måltid och putsade på mitt träns. Sedan ledde jag ut Aramis till ridhuset, där ett pass om 40 minuter markarbete tog vid. Jag har, under en tid, introducerat skänkelvikning i skritt (vilket går fint nu). Därför beslutade jag mig för att börja utföra skänkelvikning i trav nu. Det gick självklart lite vingligt; ömsom väldigt mycket tvärning ömsom väldigt lite tvärning - det är inte lätt att hålla rätt på en stor och gänglig kropp när man bara är 4 år. Men Aramis, positiv och framåt som han är, utförde denna övning med beröm. Han börjar helt klart förstå sidförande skänkels budskap. Imorgon blir det lite lätt longering över cavaletti. På tisdag vilar vi båda och på onsdag kommer J-O och tränar klockan 16.