Var i stallet runt 17-tiden idag och var helt själv! En, i mina mått sett, alldeles perfekt stämning rådde :o) Lugn och ro, tyst och stilla - bara hästarnas mumsande på hö och Aramis tafatta försök att leka med grimskaftet störde tystnaden. Fyra hästar låg och snusade i halmen medan jag tassade omkring i stallet - mysigt! Stallet är en enda stor härlig plats för återhämtning. Så fort jag kliver innanför stalldörrarna så slår min hjärna om och lägger alla andra tankar på hyllan; i stallet är det bara hästtankar som gäller - rätt så märkligt (men fantastiskt).

Mockade och strödde in en härlig bädd av halm, skurade vattenkoppen, spolade Aramis ben, passade även på att (i förebyggande syfte) gegga ner hovarna med tjära invändigt. En del hästar har fått strålröta i vårt stall, ingen dum idé att försöka ligga steget före då, tänkte jag. Är har jag inte sett några sådana tendenser hos Aramis. Sopade den långa gången, tvättade rent spolspiltan, fixade höpåsar och ställde kvällsmaten. Toppade kvällsmaten med sedvanliga morötter men även några äpplen dagen till ära. Egentligen tycker jag inte alls om att ge äpplen på kvällen till hästarna, en (kanske) dum idé som jag burit med mig nästan hela mitt hästliv. Jag hade en gång en vän som förlorade sin häst i tarmvred - före hästen fick tarmvred hade hon utfodrat den med äpplen. Hon ger aldrig mer sina hästar äpplen. Och någon gång i min barndom fick jag berättat för mig att man inte skulle äta äpplen innan läggdags. Av dessa två anekdoter så har alltså resultatet blivit att jag inte gärna ger mina hästar äpplen på kvällen. Vi har väl alla våra små idéer antar jag ;) Sov gott (med eller utan äpple i magen)!

Idag när jag kom upp till stallet så var jag ivrig att testa Aramis i det gamla bettet. Mockade och fixade mat länge och väl. Sopade den 40 meter (!) långa stallgången, spolade ben, satte på fleecetäcke, putsade träns, halmade upp en god väns hästs box, ryktade, lindade och sadlade. Ledde Aramis till ridhuset och hoppade upp på en pigg och laddad häst. Han låg på som attan idag. I början något kärvig i munnen (började ett tag fundera på om han sträckt sig i hagen), men kärvigheten lade sig snabbt och jag kände igen Aramis. Travade på (fick hela tiden dämpa honom), jobbade med lite ställning och böjning. Kändes överilad och lite snubblig bak, sparkade med bakbenen och kändes lite allmänt vinglig. Red tills det kändes riktigt bra och avslutade då passet med nedläggning. När jag lett in Aramis i stallet kunde jag konstatera att sadeln kasat bak och låg OERHÖRT långt bak :-S Sadelgjorden satt ungefär på halva magen... Såg inte riktigt klokt ut. Inte konstigt att Aramis tyckte det var obehagligt. Hur som helst så har jag beslutat mig för att låta Aramis stå i en vecka (med promenader). Även om bettet och den långtbakplacerade sadeln säkerligen spelar stor roll i dagens och gårdagens ridpass så vill jag inte hålla på och rida honom när han växer. Skulle egentligen träna för J-O nästa vecka, men jag ska ringa honom imorgon och ställa in. Nu ska Aramis få växa i fred och matte är mycket spänd på hur det kommer att sluta :) Det vore ju inte fel med några centimeter framdel till, så att han kan matcha sin höga bakdel ;) Vi återkommer!

Idag tänkte jag att Aramis skulle få prova hur det är att ha ett tvådelat bett i munnen (rider idag på ett bett som man egentligen inte får tävla på, tredelat med platta - som funkar superbra). Skrittade runt några varv i ridhuset och kortade tyglarna för att börja arbeta lite försiktigt - icke sade Nicke! Aramis tyckte inte alls om det nya bettet! Usch och fy! Han stretade emot med huvudet och såg inte allt för nöjd ut. Försökte få honom att acceptera bettet men gav upp efter en kort stund. Imorgon åker det gamla bettet på igen och så får vi hoppas att det var det nya bettet som orsakade dagens oroligheter, annars får vi ta ut farbror tandläkaren! På återseende!

Idag när jag kom upp till stallet så möttes jag av det sötaste jag sett på länge! Först, något förskräckt, insåg jag att Aramis box var tom... men vid närmre beskådan insåg jag att där visst fanns en häst i boxen - en häst som låg och sov. I gyllengul halm låg Aramis och snarkade. Jag öppnade försiktigt boxdörren och gick in till honom, övertygad om att han skulle fara upp. Men icke, han låg kvar och tittade på mig med sömndruckna ögon. Satte mig på huk framför honom och klappade hans hals och huvud, då lägger han sitt huvud i mitt knä (det var tungt) och blundar. Så trött! Satt inne hos honom länge och väl. En stallkamrat berättade att han legat och snarkat i en timme ;) Han växer så det knakar och därför ställde jag in dagens planerade ridtur. Nu får det bli skritt och promenad i några dagar (tills växtvärken lagt sig). God kväll!

Usch vad tråkigt det är när hösten har kommit och man nästan bara är förankrad till ridhuset (det är ju trots allt ganska bekvämt att sitta inne och rida när regnet piskar mot ridhusväggarna). Så det fick alltså bli ett pass i ridhuset för Aramis idag igen. När jag kom till stallet insåg jag att jag möttes av en väldigt nyvaken gosse, hela han var full med halm och tanken slog mig att han kanske växer. Nåväl, jag gjorde i ordning honom för ett ridpass och stövlade ut i mörkret. Inne i ridhuset var det full aktion, svingade mig upp i sadeln och skrittade iväg. Jag är inte helt och hållet lika coolt avslappnad numera när jag rider eftersom Aramis på senaste tid börjat piggna till. Det innebär bland annat att jag måste hålla mer koll på vilka hästar som är i ridhuset (ston eller valacker, eller hingstar för all del), jag måste också vara vaksam på möten med annan häst då Ararmis brukar tycka detta är ett synnerligen roligt moment (han kan latja till det genom att bocka till ((mer kom-igen-så-leker-vi-ett-tag-hopp)). Jag brukar mestadels sitta och le där uppe eftersom han är så glad! Aramis är en alltigenom glad prick :) Ridpasset gick finfint, förutom lite luftfärder här och där. Avslutade med galopp i fältsits i något högre tempo i rund härlig självbärig form. På gensyn!

Idag hade jag riktigt bråttom i stallet - (inte allt för ofta det händer). In och fixa mat, borsta superleriga ben, pussa på mulen och åka igen! På återseende imorgon!

Kom till stallet vid 18 idag, hade varit vid Granngården och handlat morötter - vilket uppskattades! Köpte också två kalvspannar som Rigoletto ska få, hans middagsspannar har gått sönder, kalvspannar är underbart bra spannar att ha till stallet - oerhört rejäla och tåliga. Och så köpte jag 10 kg hippo plus mineraler till Rigoletto. Kvittot hamnade på över 500 kronor, varför har man valt en så fantastiskt billig hobby ;)

Har regnat hela dagen så hästarna har bara varit ute 8 - 11, därför tog jag ut Aramis på en liten tur i ridhuset när jag kom upp till stallet. Stormade och regnade så det var skönt komma innanför fyra väggar, i ridhuset fanns 4 andra ekipage som Aramis med förtjusning spanade in. Inte för att jag tror att Aramis gör något, men då han tittar lite för intresserat på en annan häst så brukar jag mullra till lite - det enda som (idag) behövs för att han ska skärpa sig! Gick riktigt fint idag, men var aningen laddad. Hade lite svårt att komma till ridning då det var lite stökigt i ridhuset, blev dock lite lugnare mot slutet. Red cirka 35 minuter.