Idag när jag kom upp till stallet så var jag ivrig att testa Aramis i det gamla bettet. Mockade och fixade mat länge och väl. Sopade den 40 meter (!) långa stallgången, spolade ben, satte på fleecetäcke, putsade träns, halmade upp en god väns hästs box, ryktade, lindade och sadlade. Ledde Aramis till ridhuset och hoppade upp på en pigg och laddad häst. Han låg på som attan idag. I början något kärvig i munnen (började ett tag fundera på om han sträckt sig i hagen), men kärvigheten lade sig snabbt och jag kände igen Aramis. Travade på (fick hela tiden dämpa honom), jobbade med lite ställning och böjning. Kändes överilad och lite snubblig bak, sparkade med bakbenen och kändes lite allmänt vinglig. Red tills det kändes riktigt bra och avslutade då passet med nedläggning. När jag lett in Aramis i stallet kunde jag konstatera att sadeln kasat bak och låg OERHÖRT långt bak :-S Sadelgjorden satt ungefär på halva magen... Såg inte riktigt klokt ut. Inte konstigt att Aramis tyckte det var obehagligt. Hur som helst så har jag beslutat mig för att låta Aramis stå i en vecka (med promenader). Även om bettet och den långtbakplacerade sadeln säkerligen spelar stor roll i dagens och gårdagens ridpass så vill jag inte hålla på och rida honom när han växer. Skulle egentligen träna för J-O nästa vecka, men jag ska ringa honom imorgon och ställa in. Nu ska Aramis få växa i fred och matte är mycket spänd på hur det kommer att sluta :) Det vore ju inte fel med några centimeter framdel till, så att han kan matcha sin höga bakdel ;) Vi återkommer!