... för operation valack! Det är med viss sorg men även viss glädje som jag skriver detta. Aramis är en helt underbar häst (både som hingst och valack) men jag kommer definitivt att kunna ha mer glädje av honom som valack. Och tänk vad mycket lättare allt kommer att bli! Bara faktumet att byta stall (inte för att det är aktuellt, men ändock) blir ju en aning lättare. Att rida i ridhuset utan att behöva ha ögon i nacken blir ju också rätt skönt. Att leda honom utan att behöva se upp för framben som kan komma farande, att leda honom i ridhuset utan att han stegrar... listan kan göras lång - MEN ingreppet är OÅTERKALLELIGT!

Vi tar dagen från början ;)

Lastade Aramis, gick faktiskt riktigt bra (trots nytt släp). Gick i princip rakt upp. Skönt! Åkte så iväg mot Viderups gods, var framme i senaste laget - men ingen annan hade anlänt så jag lastade ur Aramis, tog av benskydd och ledde in Aramis i ridhuset där jag satte på sadel. Var lite stökig... Två hästar tränade i ridhuset, nytt ställe för Aramis, hästar som gnäggade och vankade av och an i rasthagar runt ridhuset fick honom något okoncentrerad... När jag var klar med mina åtaganden gick vi in i ridhuset och jag ledde honom varm. Han ville "latja" lite när de andra hästarna kom förbi, men jag fick hålla honom kort. En sekunds okoncentration från min sida och det kan "smälla". Klockan var 13.20 när jag ringde Mattias och frågade var han var. Hoppla - han hade minsann glömt vår träff (satt och red Lingh på Flyinge). "Jag är alldeles strax klar". Ha ha. Det var bara att gå några varv till i ridhuset med Aramis. Fick försöka underhålla J-O så länge. Strax efter halv dök Mattias upp, jag tittade åt dörren där han klev in och vips så stod Aramis på två ben och fäktade med sina framlabbar ovanför mitt huvud :-/ Huu vad stor han blir när han reser sig så där! Mattias satt snart i sadeln och vi var en tyst trio som under närmre 40 minuter betraktade ekipaget. Aramis var spänd och kom inte till sin fördel egentligen någon gång under passet. Han gnäggade, slog bakut och var lite disträ. Mattias gjorde ett kanonjobb, han rider riktigt riktigt bra! Och vilken sits mannen har! När han var klar frågade J-O "vem ska börja". Mattias tog ton och berättade att han hade kastrerat Aramis. Det var på ett sätt skönt att höra ett så rakt svar. Han berättade att han kastrerar alla sina hingstar (förutom de som är riktigt, rikgtigt bra). Han har till exempel kastrerat Don Dorn... :-S Och han är i mina ögon riktigt fin. Ganska mycket finare än Aramis. Nåja. Vi stod där och småpratade om Aramis framtid, J-O tyckte väl egentligen fortfarande att det var ett ämne som har bruksprovet inom räckhåll (dock ej 2009), men som prestationshingst om något år. Men då måste jag lämna iväg Aramis till en proffsryttare (Mattias) som i så fall måste försöka kvala Aramis till finalen på Falsterbo i Breeders. Men hur pigg är jag på det? Jag vill ju tävla, ha skoj - ja som J-O uttryckte det "jag är en sporttjej" inte någon gedigen avelsmänniska - och det egentligen säger väl allt... jag vill ju ha hästen för tävling och träning - inte för att åka land och rike runt och visa upp min hingst för stoägare, avelsfolk och stuteri. Nej, nu är det bestämt (nu är det klippt så att säga :-D). I veckan ringer jag och bokar tid!