Jag får mina infall då och då, idag var en sådan dag. Sadlade och tränsade Aramis, lindade honom i gula lindor och matchade med marinblått schabrak med gul passpoal (Mias RS) (naturligtvis hade jag själv gul tröja på mig och marinblåa ridbyxor :)). Matchade och klara begav vi oss så ut på en mindre världsomsegling; idag skulle nämligen matte rida hem Aramis till Rigoletto. Vi började med att korsa en gigantisk stubbåker, när denna tog slut möttes vi av ett stengärde som såg lite för äventyrligt ut för att bege sig över. Skrittade utmed stengärdet och hoppades på att en bättre passage skulle uppenbara sig. När vi nådde åkerns hörn (som kantades av en häck på ena sidan och detta omtalade gärde på andra sidan) fann vi, otroligt nog, en liten stig som slingrade sig ut ur vår fålla. Jag fick mana på Aramis ordentligt innan han vågade ta några trevande steg in i den något snåriga stigen. Du är häst, försökte jag förklara - han hade slagit dövörat till. Men vi tog oss igenom och landade mjukt på en fin härlig gräsväg som nog inte sett hästhovar på många år. Travade fram i kvällssolen och kände mig allmänt lycklig. Nådde till slut en liten gård och en grusväg som i sin tur slutligen nådde en asfalterad väg. Nu visste jag exakt var vi var. Tog höger ut på asfaltvägen och svängde in vänster ner på en härlig gräsväg. Skrittade denna och kom ut på ytterligare stubbåkrar. Vi skrittade ut en bit på stubbåkern och borta i horisonten kunde jag skönja mitt hem! Jag kunde pusta ut, vi hade klarat det. Men... det var här det hände, det som skulle förändra hela vår kväll... Det var här som Aramis fick syn på dem. Den skräckinjagande, hemska och gigantiska horden av köttätande, bestialiska och blodtörstiga... RUNDBALAR!!! Aramis frös till is, höjde halsen, spände ögonen, började darra, gödslade, började hyperventilera och förberedde första bästa flyktväg. Vi vände om och satte av i sken. Flocken av rundbalar var på väg emot oss i ett fasligt tempo och kom närmre och närmre mot Aramis och mig i vår okontrollerade, vilda galopp. Jag slet upp mitt svärd ur skidan och fäktade vilt mot de hungerstörstande rundbalarna som nafsade Aramis i hasorna. Ööhh... stopp, stopp, stopp. Nu spolar vi tillbaka lite. (Det där sista var Aramis version). När jag förstått vilket hot rundbalarna utgjorde försökte jag lugna Aramis (som flertalet gånger försökte fly), dock utan större framgång. Han var totalt livrädd för rundbalarna. Jag fick helt sonika hoppa av och leda honom. Han dansade runt mig i passage medan vi vandrade på stubbåkern och beskådade de tysta och snälla rundbalarna. När vi var ute på fast underlag igen hoppade jag upp i sadeln och fortsatte vår färd. Vi stötte på ytterligare blodtörstig varelse, men den passerades efter kort stund. Väl hemma välkomnades vi av hela kommittén! Nu mumsas det på hö nere i stallet. Gissa vem som kommer att sova gott i natt :)

 

Jennica

26 augusti 2008 12:05

hahahahah!! sitter här på min halvlediga dag och gravar på mig! ja dessa rundbalar är riktigt farliga.. Tack för en kalaskväll även om den var kort. Hoppas att grabbarna grus gillar varandra. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...