När matte är i stora staden och arbetar med sina doktorandstudier så blir det ingen vila för den grå... Där gick han bet :-D Nej istället har jag planerat min tid borta notoriskt och för Aramis har detta inneburit en del jobb - men roligt jobb :-D I tisdags fick han bli tömkörd av snälla C som tömkörde honom i en ny sele som är till för hästar som ska rehabtränas. Det hade enligt rapport gått mycket bra och det hela avslutades med ryggmassage. På onsdagen fick Aramis kämpa med höga cavaletti på volt och det var extremt nyttigt för honom! Enligt rapport hade han varit jätteduktig men känts lite svagare i högervarvet där han gärna blir rak och inte orkar ta i med sitt ytter bak. Men detta ska ju bli bättre och bättre och med tiden blir han nog lika stark i båda bakben. Torsdagen var det åter dags för rehabtömkörning men det var en dyster rapport som mötte mig på eftermiddagen :-( C berättade att Aramis varit väldigt knagglig men vi kom fram till att gårdagens bomträningar nog hade satt sina spår. Just eftersom det var höga bommar så har Aramis fått arbeta mycket med just den rörelse som veterinären berättade att han verkligen behövde stärka sig i. Efter torsdagens tömkörning väntade fredagsvila... och imorgon lördag är det höga bommar igen. Veckan avslutas med rehabtömkörning igen! Det blir en kanonvecka för Mismusen. Plätte buskanon ska ut och vädra tävlingsnerverna på söndag med bästa medryttaren i sadeln! Jag håller tummarna för dem <3Nu är det sovdags för lääääänge sedan :-D

Jaha, igår skulle jag alltså ha farit till Lkpg men eftersom en lecture som vi skulle ha haft igår ändrades till måndagen så var det så att säga lite sent att köra igår... Så det blev en hel studiedag hemma och på kvällen, när åska och ösregn hängde på porten, begav jag mig ut med en stycken Majja i släptåg. Väl framme i stallet var det Rigolettos tur att bli av med en stycken björnpälskostym och som alltid är det värsta dagen på året (om Rigoletto får tycka till)... Det är för det mesta med livet som insats man utför denna årligen återkommande tradition och om man inte vill bli nervevad av ett hysteriskt framben, inputtad i väggen av en gigantisk rumpa eller biten (eller slagen) i huvudet av ett hästhuvud som far omkring överallt så råder jag er till att INTE vara med när denna päls ska av. Dock är jag nu efter 11 år van och reder ut det relativt bra :o) 

När Rigoletto blivit nakenhund och fått på sig sin tjockare nattpyjamas fick han gå in i boxen och mumsa kvällsmaten. Aramis, som tidigare på dagen blivit rehab-tömkörd och masserad av snälla C, behövde bara få sin kvällspuss sedan var han klar :o) 

I eftermiddag bär det av till bästa Ida och Karlslund - alltid lika underbart trevligt! Tills vi hörs igen så bjuder jag på denna OTROLIGT sköna låt :o)

 

Om det är den otroligt vackra hösten med tilhörande sol och klarblå himmel - eller om det är det faktum att Aramis blivit behnadlad i sitt bäcken - låter jag vara osagt; ett är dock säkert och det är att Aramis är pigg och positiv som ALDRIG FÖRR!!! Gamla vanliga häriga Aramis är tillbaka :o) Wiiihuuuuuu!!!

När jag kuskat runt i ridhuset i 30 minuter i varierad form, men inte varierad samling, kunde jag inte nöta mer på honom och skrittade av istället. Väl inne i stallet blev det smörjning, allmänpyssel, stallbabbel i kubik och ihoprullning av en hel höööög med lindor! Min absoluta favoritsyssla (NOOOOOOOOOOOOT) Hahaha :o) Som väl var fick jag oförskämt mycket hjälp av sötaste L som hjälpte mig att rulla ihop alla! Det blir ju några vita lindor när man är dressyrnörd, eller hur ;o) Har ni också alltid problem med att det ur tvättmaskinen ramlar en BOLL av lindor i ett gigantiskt ihoptrasslat gytter? Bah...

Nej - nu måste jag läsa! Ute viner höststormarna och det blir en perfekt dag att sitta inne! Ha en mysig hösttisdag!

 
 

Efter fosterincidenten har jag nog behövt vila några dagar, ha ha ha :o) Nej, skämt å sido, dagarna bara försvinner här i ett rasande tempo! Samtidigt som avhandlingsplanen tar mer och mer form så ska förstås hästarna pussas och pysslas samtidigt som jag förbereder mig för två och nästan tre konstutställningar (!) Så här finns att göra med andra ord :o)

Igår avverkades årtiondets roligaste stallfest i Vellinge och efter några glas vin och drinkar var det dags att åka taxi in till stora staden för att dansa hela natten lång! Det var en natt jag sent kommer att glömma :o)

På ridfronten händer det mycket! Jag har alltså fått börja rida och Aramis känns riktigt oförskämt fin! Dessa underbart vackra höstdagar som passerat har vi verkligen passat på att vara ute så mycket det bara går. Skam att rida inne när det är så fint ju! Det har blivit timmeslånga skrittpromenader på asfalt, trav på härliga gräsvägar med mera.

Nu ska jag bege mig till stallet där en stycken grå häst väntar och ett par elever - en allmänt trevlig stalldag med andra ord! Ha en ljuvlig höstdag ni med :o)

 

Jag är verkligen inte "äckelmagad" och brukar sannerligen klara av det mesta utan att svimma eller ramla ihop (vad nu skillnaden på dessa två är, haha). Hur som helst - idag när jag kom till stallet, mycket tidigt för en gångs skull, började jag min dag med att göra i ordning mat. När jag hällt upp Rigolettos müsli var det dags att öppna ny påse och i den nya påsen var det ett litet uppgnagt hål i ena hörnet. Möss tycker jag faktiskt är otroligt söta och det är inte heller så att jag skriker och springer och gömmer mig när de visar sig. Det är FASLIGT mycket möss i höst så man har vant sig ganska bra vid att det poppar upp små gråa musdjur överallt. De sitter och mumsar i kvällsspannarna, de sitter på en skopa och knaprar och de... de BYGGER bon i maten.

Det var just det senare som fick mig att hicka till både en och två gånger idag. I Rigolettos fodersäck hade nämligen fru mus bestämt sig för att bygga bo och föda sina små ungar. Sött kan säkert någon tycka - MEN!!! Det var banne mig det äckligaste jag sett i mina dagar! När jag öppnar upp det lilla hålet för att studera saken närmre ramlar det ut en livs levande musunge modell MINIATYR! Blekrosa, stor som en tumnagel, benig, kravlande, blind, döv och stum höll jag på att säga. Ja den såg så vidrigt läskig ut så att jag skrek ut i högan sky och sprang rakt ut ur foderkammaren. Jag hade kanske räknat med att stöta på en pälsad mus eller två; inte ett foster!!! Och efter lite terapi med övriga stallvänner lyckades vi gräva fram ännu fler!!! UUUUUUUUSCH!!!

Den säcken åkte rakt ut på gödselstacken kan jag säga! Övriga säckar är nu tryggt placerade i en fodertunna och hädanefter ska INGET foder ligga "öppet" - de där musfosterna vill jag aldrig mera se!

När fosterhysterin lagt sig var det dags för Stora Grå att vädra pälsen! Vi var tre stycken glada ryttare som begav oss ut på en underbart härlig tur - kvällshimlen var sagolikt rosa och det var kavlugnt! Säg när det hände sist i vårt blåsiga landskap? Färden avslutades inne i ridhuset och Aramis var bara HELT och hållet UNDERBAR!!! Nu förstår jag varför jag inte tyckt att han tagit i med baken... Nu när jag rider känns det att det rör på sig så mycket bakom sadeln att jag nästan ramlar av så mycket det gungar :o) Och dessutom känns det som att Aramis höjer upp ryggen otroligt nu! Härligt!

Nu ska jag se idolfinalen och sedan vankas det te och nybakat :o) Ha en strålande härlig kväll!

 

Gick av stapeln ute i det vackra härliga vädret tillsammans med stallkamrat M och hennes C :o) Vi var riktigt flitiga och skrittade ut en ordentlig asfaltrunda så att hästarna fick gå på rejält hårt underlag. För Aramis del blev hela rundan i LDR-form och mot slutet av vår färd var han så lealös i halsen att han skrittade med halsen 180 grader böjd i en vacker båge bak, tittandes bakåt, men skrittandes framåt :o) DET är vad jag kallar lösgjord häst, haha!

Jag tyckte att det första ridpasset efter hans behandling i rygg och bakre regioner kunde vara lämpligt med ett rejält skrittpass - lite lagom krävande men ändå inte stillastående :o)

Nu = AVHANDLINGSARBETE!!!

Ha en angenäm fredag! Vädret är UNDERBART!!!

   

Suck... Igår var det en härlig dag (till en början i alla fall). Vi var flera i stallet och alla var på gott humör. Hästarna fixades i ordning för ridpass och sedan var vi några stycken (inklusive jag själv med Aramis och så Ida medryttare med Rigoletto) som begav oss ut på gräsbanan för att trimma lite. Aramis, longerad, skulle kliva över bommar och de andra utnyttjade den stora gräsängen ytor till allahanda olika övningar. När Aramis var färdig med sitt klivande över bommar (var jättefin!!!) promenerade jag runt med honom på gräset medan jag instruerade Ida och Rigoletto. De har börjat arbeta på ett nytt sätt nu och det såg riktigt trevligt ut! Rigoletto har börjat komma upp i formen lite och använder sina bakben mer och mer. 

Men något jag önskade lite mer av var tempo - så därför bad jag Ida trycka på Rigoletto i lite friskare galopp ett par långsidor (gräsbanan är väl runt 200 meter lång). Den första långsidan gick helt okej, den andra likaså. Men Ida saktade ner och ville ha sina stigbyglar (hade lagt upp dem) - hon tyckte att Rigoletto började bli lite pigg. Med båda fötterna i stigbyglarna blev det så ny galopp. När långsidan nådddes hände dock det som inte får hända. Rigoletto galenhäst blev som förbytt. Han blev rodeoRigoletto... (ja, det har hänt väldigt många gånger förr... dock ett tag sedan nu). Och medan han drog som en BLÅDÅRE fram genom landskapet kunde vi alla andra bara stå maktlösa och se på detta skådespel. Bockserier avlöste varandra och fortare och fortare gick det. Efter 200 meter bockserier blev det en totalgir åt höger och stackars Ida som redan hade tappat balansen flera gånger om slungades likt en rekyl rakt fram för att störta ner i jorden medan Rigoletto drog vidare som en katapult mot nya äventyr. 

Aramis som vid detta laget nästan gjort i byxorna av nervositet av allt ståhej stod vid mattes sida och ville hålla handen. Jag däremot fick försöka fånga in min bruna nu mer vilda än tama häst som for runt över fälten, lycklig som aldrig förr med svansen i vädret. Detta uppdrag var dock störtomöjligt! Han skenade runt med sadel och tyglar slängandes och hängandes, tog en tur bort till skadeskjutna medryttaren, svepte runt henne ett varv med krökt nacke och for sedan vidare... Jäkla häst!!! Och i mitten stod jag med Aramis och försökte förgäves fånga in den bruna förvildade saken. Efter ett tag kom dock hjälp och Rigoletto kunde fångas in. Själv kunde jag nu springa bort till stackars Ida (som tack och lov redan hade fått sällskap vid sin sida). Hon låg i en hög på marken och stönade mest. Usch så hemskt allt var :o( Stackars, stackars Ida... Alldeles full av jord och helt omtöcknad! Till slut fick vi upp henne på fötter - hon mådde illa, var yr, hade ont i fot, knä och halva ansiktet. Väl inne i stallet kunde vi kontsatera att det inte såg ut att vara fara för liv - men att ett besök på akuten nog inte skulle skada med tanke på illamåendet och yrseln. 

Inne i boxen stod en glad och brun häst och mumsade på sin kvällsmat och tyckte nog att kvällens pass kvalade in till i alla fall topp tio under hans karriär (jag skulle kunna ägna vääääääldigt många inlägg åt alla gånger som jag blivit avkastad av Herr Rigoletto...). 

Stackars Ida mår "bra" idag (men är mörbultad och lite vimmelkantig)!

Tusan vad man ska behöva skämmas :o(

Bjuder på en bockserie (så att ni kan få se hur han ser ut in action)!

 

Uhhhh   Idag har undertecknad INTE varit lydig för fem öre! Men det är ju så svårt när man äntligen börjar känna sig frisk. Hur som helst - efter en hel dags studier i hemmet bar det av till de små lurviga djuren (som måste klippas inom kort) där allmänt göromål hägrade. Efter matsättning och sedvanligt stallbabbel var det Mismusens tur att ställas upp i gången. Check att allt satt där det skulle (det gjorde det) 0och sedan rykt och vita skydd på. Och NEJ!!! Jag orkade bara inte tömköra en gång till... Jag inbillar mig att det är bättre att sitta på en häst än att springa runt efter den :o) Och jag väger ju inte så där fasligt mycket (55 kg i skrivande stund - tack för det lunginflammation...). Så jag lade helt sonika på ett täcke på Aramis rygg och planerade in en trevlig barbackatur i ridhuset. 

Olydnad 1: Att rida trots att man är sjuk
Olydnad 2: Att rida trots att hästen är behandlad i "gumpen"

Väl inne i ridhuset kunde jag konstatera att det var ett bra beslut att rida idag; det var många ekipage om platsen och att longera eller tömköra hade blivit ett digert uppdrag. Nu återstod bara en sak! Att komma upp... Jag vill inte påstå att jag är någon osmidig människa, jag är egentligen väldigt smidig. Men smidig var nog det sista jag skulle vilja kalla mig själv när jag skulle kravla mig upp på Aramis rygg. Till min stjälp... förlåt hjälp hade jag en liten IKEApall (som i sammanhanget verkade väldigt liten). Så det enda sättet att komma upp på ryggen var helt enkelt att göra ett litet minihopp upp för att landa på ryggen (ja så som man brukar göra när man hoppar upp barbacka på höga hästar). Det var bara det att jag vid det tillfället hade råkat glömma att Aramis bara haft ryttare en gång på ryggen utan sadel. Och den gången var jag nog extremt mycket försiktigare än denna... Sååå av det bar... Med mig i släptåg, halvt hängandes över Aramis rygg, med Aramis halvt skenande - livrädd för matte som mest såg ut som en trasdocka som fastnat halvägs upp...

Olydnad 3: Misen rusar iväg med lungsjuk matte i släptåg

Jösses himmel och pannkaka... Fort gick det och in i väggen dunsade vi. Efter 20 meter lyckades jag kasta mig av (lika graciöst och vackert som de ungerska ryttarna som kastar sig av i galopp och landar på fötterna). Jag fick stopp på herr grå (släppte aldrig tyglarna) Och lugnade honom! Han var livrädd stackaren. Nej - det fick bli uppsittning under något lugnare former. Någon som höll i gossen samtidigt var en idé som kom till mig :o) Så fick det bli! Och så mycket bättre det blev!

Väl uppe på ryggen kändes allt LÖÖVELY! Aramis var en ny häst!!! Så jämn - så otroligt jämn! Först nu inser man hur sned han varit... Bjudning jämnt in i handen och inte ALLS någon minsta antydan till att lägga sig på bettet! Mmmm... det var en härlig känsla. Den lever jag länge på. Nu ska jag hosta vidare här ett tag och ta mig en kopp te!

Trevlig dag och kväll!