Idag blev det sent till stallet; jag hann med nöd och näppe in och fixa kvällsmat innan det var dags för pållarna att serveras. Dock snodde jag Mismusen rakt framför kvällsspannen och valde att göra honom fin för ridpass istället - något jag så här med facit i hand inte ångrar :o) För övrigt; hur ofta har det hänt att man ångrat ett ridpass? Ja det skulle väl vara om hästen råkar skada sig under passet. Ett sådant pass skulle jag gärna vara utan :o(

 

Tillbaka till ämnet! Efter att ha gjort iordning gosse Grå frågade I mig om vi skulle ge oss ut på en runda och självklart hakade jag på! Jag hör till den brokiga skaran smått virriga personer som sällan eller aldrig har någon planering med min ridning. Jag är extremt flexibelt sinnad och kommer oftast på när jag stiger in i stallet hur dagens pass ska se ut. Allt beroende på väder, vind, sällskap, humör och dagsform. Skönt tycker jag! Det här med planering tusen år i förväg får mig bara att bli matt :o) Nej - fram för flexibilitet!

 

Jösses vad jag svamlar iväg idag, ha ha :o) Nåja, när Aramis var redo gav vi oss ut på en lagom lång skrittrunda. Misen fick skritta i rund och fin form med fokus på böjning i halsen och ställning i nacken. När vi 30 minuter senare kom tillbaka till stallet gick vi in i ridhuset för att runda va med lite markarbete. OJ! Så härligt fin Aramis kändes. Idag red jag på Sprenger Dynamic RS med rörliga STORA fina ringar och jösses så fin han var på detta bett!!! Susade runt i ridhuset i 25 minuter kanske - kunde inte sluta för det var så himla kul :o) Aramis var riktigt fin i formen och blev mycket mjuk och följsam i sidorna. Hade rätt så bra tryck i traven och  kände verkligen ett ärligt stöd fram till handen. Han ligger inte alls på på det här bettet så som han gjorde med Dynamic med fasta ringar.

 

Efter avslutad ritt promenerade jag med Aramis och därefter fick han komma in i stallet och bli lindad med back on track, borstad och ompysslad. Sedan fick Plättebus komma ut i spolspiltan där rötan pysslades om, back on track lindades på bakbenen, borstning av den fina maggen och puss på mysig mule. Båda pållar fick sig också en rejäl dusch med flugspray. Passade på att strö upp ordentligt i boxen innan han fick gå in och mumsa natthö. Klockan var redan 21.30 innan jag lyckades masa mig ut från stallet. Det är något visst med att vara själv i ett stall på kvällen - så underbart härligt bara stå och vila ögonen på dessa vackra djur medan de lugnt tuggar sitt hö.

Nu go vänner = SÄNGEN! Basta!  

Jahapp! Idag hade jag inte tänkt anstränga Misen för många knop, nej en lugn longering var precis vad vi behövde. Longering i rund och låg form så att ryggen skulle få strecha ordentligt efter gårdagens härliga pass. Iklädd sina fina vita skydd, schabrak och longeringsgjord begav vi oss mot utebanan. Underlaget här varierar från dag till dag må jag säga. Ena dagen är det väldigt hårt, nästa dag är det tungt, tredje dagen är det dammigt och fjärde dagen är det knöligt. Haha - det är ju lysande; här kan man sitta varje dag och ändå få ett underlag som är så skiftande att jag slipper förflytta mig runt bygden för att få variation :o)

Aramis var dagen till ära mycket lugn och balanserad och for inte iväg en endaste gång. Nu vet jag av erfarenhet att Misen bara blir mer och mer taggad ju längre man rider. Så är det även med longering; i början är han väldigt laid back för att mot slutet ha gått upp i totalspinn där både linor, gjordar, grus , omgivning och ridhusbotten lever farligt :o) Efter stallet for jag mot Flyinge där två elever väntade. Det är så otroligt roligt att se sina duktiga elever göra så fina framsteg!

På söndag är det tävling - jag har fått starttid klockan 14.40 - håll nu tummarna för oss; det är vår andra start i MSVB och mitt mål är att rida på bättre procent än förra gången :o)

 

Trots att jag ridit och tävlat dressyr i 20 år (hjälp vad gammal jag låter :o) så innebär varje träning för min tränare enormt många nya insikter. Det låter kanske hur märkligt som helst, men så är det! Dressyr är för mig en sport som ändrar sig lite från dag till dag - beroende på hästens form men även min egen. Två individers tillstånd och dagsform ska konstrueras och samspelas till en. Något som kräver oerhörd känsla, lyhördhet och timing.

Och igår blev dagens nya insikt (som jag förvisso redan är mycket väl medveten om) hur OTROLIGT VIKTIGT det är att ha en häst som är eftergiven i sidorna! För mig är det numera en omöjlighet att rida min häst fullt eftergiven genom ryggen utan att ha den eftergiven i sidorna först. Och många hästar som jag sitter upp på har just stora svårigheter med eftergivenheten i sidorna. Hur arbetar du med detta? Är det något du tänker på? Hur resonerar du kring eftergivenhet i sidorna?

Idag var det åter dags att träffa min fantastiskt duktiga tränare! Misen preparerades med, hör och häpna, fyra vita skydd, vitt schabrak och huvudlag träns. J satt redan och väntade nere vid ridbanan när jag kom skrittande och under tiden som jag värmde upp stora grå babblade vi på och gapskrattade som vanligt :o) När jag började trava sade J direkt; WOW VILKEN TRAV! Jag hade ganska bra tryck i Aramis redan från början och som J sade - han klev ur gummistövlar och inte i foppatofflor; precis det vi strävat efter. Det är ju vad vi mer och mer fått se prov på den senaste tiden; men att den grå gossen bjuder på denna otroligt trevliga trav redan i början av passet var något alldeles i hästväg :o)

När jag värmt upp i ett ifräscht tempo, men ändå i samling, var det dags att börja fokusera på att börja "bocka och bända", det låter kanske som något negativt med vad jag i verkligheten gör är egentligen inget annat än att jag begär att Aramis ska ställa och böja sig korrekt i sidorna (en eftergivenhet i sidorna) så att jag kan få ett ärligt stöd i handen (lika mycket på båda tyglar). I varje avsaktning var jag oerhört noggrann med att Aramis inte blev rak utan verkligen böjde sig ordentligt i bålen och halsen. När jag hade ett ärligt stöd på båda tyglar svingade han helt otroligt genom ryggen, jag hade en elasticitet fram till munnen - tygeln var ett gummiband och under mig svävade Aramis fram i en trav som J aldrig hade sett honom visa förr! Så GLAD man blir av att höra sådant!

Formen var helt klart intressant idag eftersom vi nu kommit en bit i utbildningen och Aramis börjar hänga ihop och plötsligt bär sig på ett nytt sätt så märker man tydligt att han i detta "nya" inte är så stark. Det innebär att jag lite får "börja om" med formen igen - för att han ska stärka sig och därför red jag honom inte med nacken som högsta punkt idag. Naturligtvis fick han inte bli lång och låg, det korrigerades hela tiden med yttertygeln som reglerar längden på halsen (och i detta kom han faktiskt också upp i formen).

Ett helt magnifikt pass där jag fick en helt ofattbart härlig känsla! Förutom ett mycket trevligt travarbete bjöds det även på riktigt fin galopp där jag kunde reglera tempo och samling med bibehållen takt! Magnifikt ät ordet! Efter träning fick Mismusen bada och sedan få liniment på ryggen. Sedan väntade kvällsmaten i krubban. Förresten; bettet som jag lånade hem (Sprenger Dynamic RS) visade sig inte vara så bra som jag lovordat :o( Aramis blev på tok för stark (låg på för mycket) och jag hade under gårdagens pass inte en chans att hålla mig kvar i sadeln, haha :o) Jag får byta till Sprenger Dynamic RS med rörliga ringar!

NU - te! Nattinatti!

   Misen blott fyra år

Idag var det åter dags att träffa min fantastiskt duktiga tränare! Misen preparerades med, hör och häpna, fyra vita skydd, vitt schabrak och huvudlag träns. J satt redan och väntade nere vid ridbanan när jag kom skrittande och under tiden som jag värmde upp stora grå babblade vi på och gapskrattade som vanligt :o) När jag började trava sade J direkt; WOW VILKEN TRAV! Jag hade ganska bra tryck i Aramis redan från början och som J sade - han klev ur gummistövlar och inte i foppatofflor; precis det vi strävat efter. Det är ju vad vi mer och mer fått se prov på den senaste tiden; men att den grå gossen bjuder på denna otroligt trevliga trav redan i början av passet var något alldeles i hästväg :o)

När jag värmt upp i ett ifräscht tempo, men ändå i samling, var det dags att börja fokusera på att börja "bocka och bända", det låter kanske som något negativt med vad jag i verkligheten gör är egentligen inget annat än att jag begär att Aramis ska ställa och böja sig korrekt i sidorna (en eftergivenhet i sidorna) så att jag kan få ett ärligt stöd i handen (lika mycket på båda tyglar). I varje avsaktning var jag oerhört noggrann med att Aramis inte blev rak utan verkligen böjde sig ordentligt i bålen och halsen. När jag hade ett ärligt stöd på båda tyglar svingade han helt otroligt genom ryggen, jag hade en elasticitet fram till munnen - tygeln var ett gummiband och under mig svävade Aramis fram i en trav som J aldrig hade sett honom visa förr! Så GLAD man blir av att höra sådant!

Formen var helt klart intressant idag eftersom vi nu kommit en bit i utbildningen och Aramis börjar hänga ihop och plötsligt bär sig på ett nytt sätt så märker man tydligt att han i detta "nya" inte är så stark. Det innebär att jag lite får "börja om" med formen igen - för att han ska stärka sig och därför red jag honom inte med nacken som högsta punkt idag. Naturligtvis fick han inte bli lång och låg, det korrigerades hela tiden med yttertygeln som reglerar längden på halsen (och i detta kom han faktiskt också upp i formen).

Ett helt magnifikt pass där jag fick en helt ofattbart härlig känsla! Förutom ett mycket trevligt travarbete bjöds det även på riktigt fin galopp där jag kunde reglera tempo och samling med bibehållen takt! Magnifikt ät ordet! Efter träning fick Mismusen bada och sedan få liniment på ryggen. Sedan väntade kvällsmaten i krubban. Förresten; bettet som jag lånade hem (Sprenger Dynamic RS) visade sig inte vara så bra som jag lovordat :o( Aramis blev på tok för stark (låg på för mycket) och jag hade under gårdagens pass inte en chans att hålla mig kvar i sadeln, haha :o) Jag får byta till Sprenger Dynamic RS med rörliga ringar!

NU - te! Nattinatti!

   Misen blott fyra år

Min stalldag började med att agera hejarklack till otroligt duktiga Angelika som tillsammans med sin fantastiskt fina Aragorn tävlade voltige hemma på "min" anläggning idag! Jag, som alltid är osedvanligt nyfiken och pigg på att lära mig mer om saker och ting, fann denna tillställning synnerligen trevlig. Jag ser med öppna sinnen på det mesta och stod långa stunder, uppslukad av min fascination, och verkligen NJÖT av att se vilken enorm källa till glädje som hästen är. Och jag insåg även att till och med jag - kvinnan som uppfann vita schabrak och vita lindor på vardagar - har mött mina övermän... Här snackar vi hästar iklädda vita träns (!), voltigegjordar och inspänningstyglad. Och dressyrfolk; släng er i väggen - inom voltige lindar man nämligen två lindor utanpå varandra - allt för att de vita lindorna, under, ska hålla sig kritvita till tävlingsdags. Det var en lång voltigedag och hur gärna jag än hade velat stanna och njuta av de vackra hästarna och ekipagen var jag tvungen att ta tag i mina egna göromål!

Misens vattenkopp hade sprungit läck och hela boxen fick tömmas... Jag kan meddela att halm som är dränkt i vatten väger X antal kg. När jag var färdig med detta dagsverke var det dags för Misen att komma in och förberedas för ridpass. Jag märkte genast att Aramis var laddad idag, hästarna, människorna och "jippot" fick den känsliga gossen att visa nervösa tendenser. Och det skulle visa sig att vi tio minuter senare skulle skena fram i okontrollerad galopp på asfalten förbi tävlingsplatsen. Det som skulle visa sig skrämma totalt slag på min kära häst var inget mindre än sex flickor iklädda aprikosfärgade spandexdräkter, uppställda i någon form av formation för fotografering. Ja man kan ju inte låta bli att skratta åt Aramis, söte lille Mis. Jag fick vackert sitta av och leda förbi en fullkomligt vettskrämd pålle. Han var så rädd att jag såg hjärtslagen i "halsgropen". Upp i sadeln igen och så iväg :o) Det var en mycket spänd och elektrisk gosse som fick komma ut på tur idag - och det var nog bra att jag hade planerat en längre runda; han behövde "rasta" sina hjärnspöken tror jag :o)

Bort till banvallen bar det och över bron mot klätterbackar som jag hittade efter ett tag. OTROLIGT att jag missat dessa fantastiskt vackra och härliga omgivningar. Underbara gräsvägar som slingrar sig fram genom ett kuperat landskap. Riktigt mysigt! Banvallen hem var Aramis som smör! Han var så otroligt fin, avslappnad men samtidigt härligt elastisk. Han fick skritta hela vägen hem och när vi tagit oss förbi alla voltigehästar igen - med nöd och näppe, var det en väldigt nöjd gosse som skrittade in i spolspiltan och fick en skön dusch. Efter liniment, idominsalva, flugspray och rykt väntade lunchen och en skön halmbädd. Jag är säker på att han sover väldigt gott nu :o)

   

Ja för den som inte är bevandrad i hästvärlden låter väl ovanstående rubrik som en kakofoni av allsköns märkliga ord. Men för alla oss som är bevandrade i denna underbara värld kan jag alltså meddela att jag idag testat att rida på detta bett! Och det var en riktigt häftig upplevelse. Aramis skummade så mycket så jag är säker på att till och med Hans och Greta hade hittat hem efter hans vita skumfläckar som prydde vår väg.

Dagens pass blev en fin uteritt tillsammans med Ida och Plättebus. Aramis kändes otroligt fin och trivdes mycket bra i sitt bett! På banvallen travade vi sida vid sida och Aramis var härligt fin i formen och svävade ovan mark :o) Han fick skritta hem i rund form och skummade som sagt mer än lovligt mycket. Haha! Nu filmtajm :o)

Vilket bett rider du med? Vilket är bäst? Vilket är sämst?

Huj vad dagarna går! I ett rasande tempo :o) Sedan hemkonst har jag tillbringat många och långa timmar i stallet hos mina små härliga djur. Onsdagen blev det lite kravlös ridning i ridhuset med fokus på att runda igenom i sidorna. Avslutade med galoppserie över bommar där Aramis formligen flög över alla bommar som om vore de oxrar på 1.20 haha.

Torsdagen bjöd på ett helt underbart vackert väder och det var en riktigt mysig heldag vi fick i stallet med träningar och trevligt sällskap. Dagens träning var som vanligt oerhört givande, rolig och trevlig. Med mig hem i träningsbagaget fick jag lite nya småtips att ha i åtanke när jag nu tränar vidare mot att bli befäst i MSVB. Nu har vi kommit så långt att den förvända galoppen är så stark att den känns precis likadan som en rättvänd :o) Lite häftigt att rida runt fyrkantspåret och knappt veta vilken galopp man rider i, haha. Sedan blev det en hel del jobb på att få Aramis att lämna den gamla vanliga "Djursholmstraven" (ursäkta alla Djursholmsbor - det är inte illa menat). Lite mer tryck under dojorna, men ändå inte så mycket tryck så att jag vill kräma ut max - något trevligt mellanting mellan arbetstrav och mellantrav :o) Och så tränade vi givetvis på att få gosse Grå att bli ÄNNU mer eftergiven i sidorna. Avslutade med en del byten och Aramis kändes ENASTÅENDE! Han kändes så fin så att vi slutade innan avsatt tid :o) Något jag alltid gör då hästen går bra, vare sig det är träning eller egen ridning! Hur gör du?

På gensyn!