Ja igår kändes det att Aramis fått en behandling av HK. Han var rätt stel och stram i bakkärran. Jag provade att samla honom ytterst lite och han svarade fint, men jag ville givetvis inte ta ut mer än att jag kände att han hade mycket mer kvar att ge (vilken konstig förklaring men ni förstår nog, haha). Även L med sin häst K (som också behandlades av H) var i ridhuset med sin häst och hon tyckte att hon rörde sig sämre än någonsin. Även M med sin häst C (som också behandlades av H) red i ridhuset och också hon kände att hästen var sämre än innan :o) Haha - så vi hade samma känsla alla tre!

 Aramis ville verkligen sträcka ut sin överlinje och lulla fram (nej inte lulla för det kan han inte!!!) i trav och bara strecha! Det fick han också göra :o) 

När Mismusen var klar för dagen och alla skratt med stallvännerna var avklarade (trots mitt knäckta revben AJ!!!) så gick jag ut i ridhuset för att kolla på Rigoletto som Ida tyckt varit lite knagglig de senaste dagarna! Och för att själv kolla detta svingade jag mig upp barbacka och satte lite tryck i gossen :o) Haha - gamle Rigoletto! RÄÄÄÄV!!! Han är en riktig latmask och om man inte är på honom minst tre gånger i sekunden så bara lägger han av. Så efter att ha berättat för honom att skänkeltryck betyder fram och inget annat än fram NU!!! Och inte om ett halvt steg! Och inte om två steg! Ja då blev han så fin så det var helt makalöst! Då svävar han ovan mark :o) Han har egentligen mycket bättre grundgångarter än Aramis men är samtidigt svårare att påverka eftersom han kräver så otroligt mycket ridning. Han har väldigt mycket mekanik och knä och kan man få honom att bära ytterligare vikt bak så blir han otroligt luftig fram. Så efter tio minuters gnat uppe på ryggen lämnade jag över till en överlycklig medryttare som fick känna hur det ska kännas! Det allra bästa man kan göra - det går aldrig att förklara en känsla; den måste upplevas! Och det fick Ida göra! Oj vad hon var glad! Och oj vad Rigoletto var fin :o)

Nu studium :o)

   

Haha, igår skulle jag ta mig en liten lagom trevlig runda i ridhuset. Efter att ha gjort Mismusen fin äntrade vi ridhuset - som till en början var ganska lugnt... Sedan skulle det snart bli hoppträning vilket innebar att ridhuset fylldes till bredden med hinderbyggare, ryttare som värmde upp och en jäääääättttttteeeeefarlig hindervagn i mitten av ridhuset!!! Haha! Igår var Aramis helt galen vill jag lova. Han kröp runt utmed väggarna, kastade sig från ena sidan till andra, slängde sig 180 grader i annan riktning för att en man kom bärandes på en bom... Full kareta i motsatt riktning blev det och det var med änglavakt som jag lyckades klamra mig fast runt halsen. Sedan kanske inte saken blev bättre av att jag just i det ögonblicket satt med mobilen i en hand och bara höll i halvlånga tyglar med den andra...  

Även om herr Grå nu råkade vara synnerligen laddad igår så hade jag ett fantastiskt pass! Vilken otrolig motor!!! Och vilken härlig bärighet. Mmmm... :o) När jag så satt och skrittade av hände det som bara inte får hända :o( Två ekipage kolliderar och tyvärr visar det sig att hästarna blir lite "osams" varpå den ena hästen sparkar den andra och träffar så illa att ryttarens fot kommer emellan. Ryttaren som blev träffad hade så fruktansvärt ont att hon bara skrek rakt ut :o( Det var jättehemskt allting!!! Alla blev helt paralyserade för en stund och stackars tjejen bara grät och skrek. Usch! Till slut fick man av hennes ridstövel (så att foten inte svulnnade inuti) och hon fördes direkt till akuten.

In på banan kom sedan stallets ägarinna, hoppandes på kryckor, hon hade fallit av en unghäst häromdagen... Det är minsann ingen sport för de som inte önskar action i tillvaron :0/

I stallet bjöds det på god princesstårta och vi hade, trots den tråkiga händelsen, trevligt med veterinär på besök :o) Har jag sagt att vi är ett mycket glatt gäng med otroligt god sammanhållning? Detta trots att vi är ett stort stall med 17 hästar! Hur ser det ut i ditt stall? Hur är sammanhållningen? Är det brål och tjafs eller har ni jättekul tillsammans? Jag hoppas det sistnämnda, för uj vad det kan bli tråkigt i ett stall när det är dålig stämning :o(

 

Idag var det så dags att känna på den grå efter behandling. Efter lite funderingar kring dagens outfit (hahaha) så lyckades jag ändå få ihop en rätt trevlig kollekti0n bestående av ljusgrå ridbyxor från Gersemi, Brun oljerock från Bocaj, fyra vita lindor från Eskadron, grå-brun/rutigt ridtäcke i ull från Three Horses och så självaste Aramis av märket Meckelnburgare :o)

Han kändes helt okej från start, om än kanske lite matt bak, men det är verkligen inget jag "säger om" då han som sagt behandlades igår vilket nog innebär att han är lite... "matt" helt enkelt :o) Efter att ha skrittat fram länge och väl kortade jag tyglarna lite sådär lagom och lät honom runda igenom sig ordentligt i överlinjen. Han fick verkligen gå i en fri LDR-form (och fri skriver jag givetvis för att jag aldrig någonsin tvingar ner min häst i LDR). Aramis trivs här nere och jag tror också att det är väldigt skönt för honom att kunna strecha sin överlinje på detta mycket sympatiska sätt. Jag gymnastiserade halsen åt både höger och vänster och rörligheten var mycket god. Travarbetet som följde kändes mycket trevligt, jag begärde noll samling utan lät honom bara rulla på i mycket serpentiner och volter; allt i LDR. Efter tio minuters joggande plockade jag upp formen två varv - han kändes enastående!!! Avslutade med lite galopp i utmed fyrkanten i något högre tempo och något rundare form. Mmmm... han känns mycket trevlig! 

Sedan raka vägen in i boxen och mumsa i sig kvällsmaten!

Imorgon väntar återigen ett lugnare pass - sedan kör vi :o)

   

Igår var det dags för återbesök hos H.K (eller det var faktiskt så att H.K kom ut till mig :o) sååå bra har jag det)! Det skulle bli mycket spännande att höra hur vad H hade att säga om Aramis och hans tidigare sneda bäcken. Aramis har verkligen blivit ordentligt rund och go nu över hela kroppen och hans överlinje blir bara finare för var dag som går. 

H började med att känna igenom hela Aramis och kunde fort konstatera att han kändes jättefin! Bara några spänningar i "hamstring" (de muskler som sträcker höften och böjer knäet, därifrån hästen får sitt påskjut). Höftleden kändes jättefin och sviktade så bra :o) Så efter att H "klubbat" Aramis på en hel del muskelgrupper (för att släppa på spänningarna krävs att man tillför energi), så fick Aramis bli strömbehandlad (H tjuvkopplar in sig på nervsystemet så att musklerna kommer igång att arbeta igen). Aramis skulle ta det lugnt igår och ska nu de två kommande dagarna ridas lugnt för att sedan köras igång för fullt igen. 

Det ska bli underbart att få komma igång med träningar och tävlingar igen, även om vi nu befinner oss i slutet av säsongen. Jag hoppas kunna åka till Viarp i alla fall :o) Och på något sätt så var det kanske inte dumt med en månads "vila" eftersom undertecknad har haft lunginflammation (och gått ner SJU KILO!!!). Jag måste verkligen äta upp mig nu annars känner inte Aramis av att där är någon på ryggen, haha! 

Nu fortsätter studiet här!

Angenäm tisdag önskar jag er alla!

   

Så nu är jag äntligen tillbaka i södra delarna av landet! Oj som jag har längtat efter mina hästar!!! Jag kom hem sent igårkväll och efter att ha haft ett par elever under dagen var det ääääääntligen dags att sätta sig i sadeln. Men först så klart mockning, matsättning och skrubb av vattenkopp och annat nödvändigt.

Hämtade in en glad Aramis från hagen och kunde snabbt konstatera att svansen hållit sig synnerligen frsäch :o) Efter rykt, fundering av dagens matchning (golden-stripe-ländtäcke som matchade mina svarta ridbyxor och röda fleecejacka)(fick byta ländtäcke med stackars Ida för att få färgerna att passa hahaha) var det bara sadel och träns som behövdes för en lyckad ridtur. Idag fick det bli en härlig tur ute på vårt stora gräsfält tillsammans med Rigoletto och Ida. Efter att ha skrittat fram en go och glad Aramis tog travarbetet vid och han kändes så okristligt trevlig och fin att jag var tvungen att sakta av direkt, haha! Han var så härligt framför hjälperna, så alert, så bärig, så i uppförsbacke och så otroligt fin i handen :o)

Efter en del travarbete blev det galopparbete och detta över en bom som låg på marken. Förvisso var bommen i Aramis värld ungefär 1.00 meter hög vilket gjorde att jag höll på att ramla av, haha. Här behövs inga hinder; det räcker med bommar på marken!

När Aramis var lite lagom rastad var dagens stallsysslor redan slut och stalldagen blev "bara" sex timmar lång :o) Nu vankas god mat och en lur i soffan skulle jag tro!

Ha en härlig kväll!

   

Haha, igår fick det vara nog! Jag stod inte längre ut med att se Aramis "pissgula" svans varvad med lera, dynga och massa annat bråte! Nej, det fick minsann bli en rejäl tvätt. Som skimmelägare testar man ju gärna både det ena och det andra för att få bukt på alla dessa fläckar... Det är ju egentligen inte så att skimlar skitar ner sig mer än andra hästar - det råkar vara bara så att ALLT syns... väääldigt tydligt :o)

Först och främst vill jag varmt rekommendera något som heter "Easy white" från Veredus - helt outstnanding! I synnerhet när man kommer upp på morgonen och ska fixa hästen till tävling och den har sussat sött med huvudet i en hög med bajs eller kanske gnidit in halsen i en fin kisspöl :-S  Då gör man så att man sprayar på fläcken och sedan torkar man med en torr trasa eller handduk och vips är fläcken helt borta!!! Magiskt! Oh yes it is! Jag har också testat Horsewise torrschampo för skimlar men måste tillstå att jag tycker att Veredus är snäppet vassare. 

När vi kommer till tvätt av svans och hela hästen har jag testat en del preparat på marknaden. Det finns ett schampo som heter Gallop - och om det säger jag väl varken bu eller bä. Helt okej, men inte världsklass :o) Det som egentligen varit bäst hittills är Shine in yellow out från Cowboy Magic. Deras produkter är helt galet bra och om du vill att din häst ska kännas som rena rama sidenhästen och blänka som om den vore gjord av silver så ska du verkligen testa Cowboy Magig detangler! Där kan vi verkligen snacka MAGIC!!

Vad använder du, skimmelägare?
 
 

Nu är jag, sedan i fredags faktiskt, tillbaka i skånsk mylla. Förutom att det är skööönt att vara hemma så är det givetvis fantastiskt att få vara i stallet alla mina härliga stallvänner och inte minst mina underbara hästar igen! Säg dock den lycka som varar, på tisdag är det dags att åka igen. Detta blir det den sista "affärsresan" för i år :o) 

Dagarna som jag varit hemma har jag ridit min underbara Aramis och han är SÅ FIN nu så det är obeskrivligt!!! Han arbetar på i otroligt fin form, med härlig bärighet och en riktigt trevlig mekanik. Ja det är så vansinnigt roligt att rida honom nu så jag finner inte ord! Tänk vad ett snett bäcken kan ställa till bekymmer!!!

Idag har jag haft ett par elever - det var jätteroligt att äntligen få se dem igen; det har blivit lite "hattigt" nu när jag varit bortrest; men det var ett mycket uppskattat möte från allas sida :o) Kul med glada elever och fina hästar!

Igår var jag och Ida med Rigoletto ute på en underbart mysig höstrunda. Det var så härligt höstväder, lite disigt och fuktigt i luften och inte alls särskilt kallt. Vi red bort till banvallen där vi först travade hästarna en sträcka, sedan fick det bli lite galopp - jag lät Aramis ligga i en lite högre växel; det tyckte han om :o) Pixe rodeohäst kämpade på bra bakom. När vi vänt och skulle rida tillbaka sade jag till Ida: vi kör upp och ner en gång till va? Varpå hon svarar: JA! Och så börjar jag trava Aramis, då hör jag Ida säga "skulle vi inte ruscha?"... Jag svarar: va? Ruscha? Ida: Ja, sade du inte att vi skulle köra en rusch? Jag: Nee, jag frågade om vi skulle ta upp och ner en gång till, men vi kan ruscha om du vill... Och rusch, det blev det. Hahahaha. Det slutade med att Aramis låg som en rem på banvallen medan jag hör Ida långt bak "STAAAAAAANNNNNAAA". Hihih, jag drog i handbromsen och Aramis tvärnitade, när jag vände mig om kom Rigoletto och Ida förbi i ett rasande tempo :o) Dock ingen som flög av denna gång :-S Ja som det kan gå :o) 

Imorgon blir det nog ridhuset och på tisdag väntar storstaden igen!

Nightynight!

   

MMmmm... Ler fortfarande av tanken på gårdagens ridpass! SÅÅÅ otroligt härligt! Det är helt makalöst vilken skillnad det blivit på Aramis nu när han änteligen kan ta i med sina små (ehh... stora) bakben! Igår var första passet som jag verkligen, verkligen kände att jag satt på underbart härliga gamla goa Aramis! Så positiv och lyhörd, lättpåverkad och självbärig! Han bara travade på med sin krökta nacke och skötte hela jobbet själv, haha :o) 

Det blev lite samlingsintro även om jag är väldigt försiktig så måste ju han ju börja stärka sig. Det mest iögonfallande, eller hur jag ska uttrycka mig, med Aramis nu är att han, förutom att ligga på i handen och falla framåt, verkligen tar i med bakbenen. Man känner äntligen att han har några bakben igen :o) Och hela bakpartiet kändes som om det vore gjort av några lealösa ledade mojänger; rörligheten är så stor nu att han inte riktigt reder ut det :o)

Genom hela passet fick han vandra väldigt mycket i formen just för att checka av så att jag har honom helt lösgjord och att han kan stanna kvar där jag placerar honom. Om det så är med nacken som högsta punkt eller med huuvdet mellan benen :o) Och detta hade han inga problem med! Jag var så nöjd och glad att jag kastade upp M på honom - M är duktig och det var faktiskt hon som första gången påpekade för mig att Aramis inte kändes riktigt jämn. Men nu! Nu kände hon inte alls av den ojämnheten utan satt, precis som jag, bara och log där uppe i sadeln :o)

Idag får det bli ett pass ute i det vackra vädret!

Hasta la vista!