Haha - inte av bloggen utan av en stycken dressyrhäst vid namn Aramis af Mecklenburg! Jag går notoriskt in för min lite "nya" och innovativa ridstil och med lite "varannandag"-mentalitet tror jag också att herr Grå hinner med i kropp och knopp. Det innebär inte att han vilar varannan dag, men det innebär att kraven är högre ställda varannan dag. Idag var det lite tuffare pass igen och extra roligt var det att se fotografierna som togs - ena fotot av en galoppfattning undrade jag nämligen om Aramis stegrat sig... Haha - så otroligt mycket sätter han under sig så att det faktiskt precis ser ut som att han ska resa sig. Fotona kommer att laddas upp under morgondagen och då får ni själva se :o)

Passet i övrigt var väldigt häftigt, ja häftigt är faktiskt vad det är nu när jag höjer ribban och arbetar idogt med att:

1) Ha Aramis VÄL framför hjälperna! Och här är jag ytterst noggrann; reaktionshastighet och kvickhet är A och O.
2) Aramis arbetar VÄL med ryggen och manken uppe. Jag är extremt lyhörd på var han placerar nacken och rider honom i riktig LDR-form och plockar bara upp honom små, små bitar - känner jag att han tappar ryggen återgår jag till LDR igen.
3) Att han i samtliga igångsättningar tar skänkeln på ett korrekt sätt och sätter under sig istället för att bara "trycka ifrån". Jag vill ha ett ordentligt tramp under kroppen och en vinkling i hasen... Och Aramis "förstår" mer och mer vad matte far efter :o)

Som sagt - fototajm imorgon :o)

 

Igår avverkades ett riktigt häftigt ridpass. Aramis undrar kanske vad som hänt med matte under semestern då hon nu så idogt arbetar med att den grå ska vinkla sina långa bakskonkar - ja ett arbete han inte alls känner igen :o) Haha! Ridpasset dagen innan bestod bara av superlösgörande arbete i sidorna varför gårdagens pass ytterligare höjde ribban lite i uppbyggnandet. Jag började med att skritta fram en lång bit på asfalt och därefter svängde jag av på min alldeles egen nyanlagda dresssyrbana som består av ett gigantiskt stubbfält :o) Det tackar vi för :o) Travade Aramis med 100% fokus på att ta i BAK vid främst varje igångsättning och avsaktning. Nu är det slut på huvudstupa och hävning! Aramis tycker förstås att jag är lite extra jobbig när jag begär det här men som alltid kämpar han tappert på. Formmässigt fick han gå i LDR där jag hade ett härligt sug. Avslutningsvis blev det ett par galoppfattningar med riktigt mycket luft :o)

Sedan fick duktig Mis skritta av och sträcka på halsen :o)

 

Idag blev det bara arbete i skritt, tyckte att det kunde passa bra med ett skrittpass nu såhär mitt uppe i igångsättningen. Jag älskar skritt och kan jobba hur länge som helst i denna mycket underskattade gångart. Började direkt med att skritta den grå gossen i form eftersom han har svårt att skritta på lugnt och fint bara på lång tygel :o) Turbon är alltid ikopplad på den där hästen... När jag arbetat igenom honom och fått honom uppmärksam på att ligga framför hjälperna och inte träda emot skänkeln blev han så inivassens härlig! Jämnt fint stöd i handen och jämnt driv från båda baktassar. Om jag fångade upp min drivning lite försiktigt svarade han med att börja trampa på stället - helt otroligt vad han har lätt för piaff   Efter detta arbete fick han skritta i mycket rund och låg form och riktigt strecha sin överlinje - han välvde sig riktigt bra och bara sänkte sig ju mer tygel han fick. Avslutade detta skrittpass med en väldigt nyttig och nyuppfunnen övning som innebar att jag skrittade i jättestora bakdelsvändningar som stora volt tillbaka och så fort jag nådde spåret igen gick jag över och gjorde samma åt andra hållet. Till slut var Aramis så gummilik och följsam att det kändes som om hela han var gjord av skumgummi. Inte minst med tanke på allt skum som kom ur hans mun :o) Skrittade sedan av i LDR-form där han på rakt spår fick gå med böjning i halsen och ställning i nacken till höger och vänster om vartannat. Otroligt fint klarade han detta då han hela tiden höll linjen rakt fram utan att ramla åt något håll när jag begärde ställning och böjning! Mycket nöjd med fina grå gossen! NU = SÄNGEN!!!

 

Som ni alla säkert vet har nu mina två fina dressyrhästar förvandlats till två stycken sommardästa hästar som placerat om sin muskelmassa något... *host*. Första ridpasset har avlöpt och en stycken vildman är bortansad. Även om Aramis (och Rigoletto) nu vilat en månad (Rigoletto lite längre) så har de ju för den sakens skull inte stått orörliga i en liten rasthage - nej de har fått fara omkring på rätt stora (allt är relativt) ytor och bara varit totalt galna hästar. Så nu när jag vevar igång Aramis är det ju inte så att jag kommer att skritta i ett år och sedan trava i två år innan vi är igång :o) Jag rider normala "minipass" kan man säga - och även om man gått och inte krökt på nacken självmant i hagen är dagens dåliga nyhet att det tvingas man göra nu (haha - nåja, inte i hagen men utanför i alla fall). Så idag har jag firat med att anmäla mig till säsongens första tävling som går av stapeln den 3 september. Vi mjukstartar (!) med en MSVB:2 och så får vi se vad herr eller fru domare har att säga om detta. Jag får väl säga att vårens tävlingssäsong avslutades i Falkenberg på mindre bra sätt (60 %). Siffror jag givetvis hoppas kunna förbättra i höst!

Nu ska jag susa iväg och köpa foder och spån, därefter blir det några tag i lerstudion innan jag ska mocka och ge mig ut på dagens ridpass! Ha en ljuvlig tisdag!

 

Det var en pigg och glad Aramis som jag hoppade upp på igår för första gången på jag vet inte hur länge. Jag gillar tanken att vila hästarna i lite längre sammanhållande perioder och även vi ryttare behöver ibland få lite uppehåll och reflektera. Jag har funderat en hel del under de gångna veckorna och kommit fram till både det ena och det andra. Först och främst har jag kommit fram till att jag måste börja klättra mer med Aramis - stärka honom bak eftersom jag tycker att han är för svag där. Sedan har jag kommit fram till att jag måste bli "tuffare" (läs tuff på rätt sätt) med min ridning; alltså ännu mer petimeternoga med att Aramis verkligen använder sin bakdel på rätt sätt och inte maskar sig igenom ridpassen den lurifaxen. Aramis som ju är överbyggd och dessutom utrustad med lite korta framben har lite extra svårt för att komma in under sig vilket självklart innebär att jag måste vara ännu mer uppmärksam på detta! Så - summa summarum; en HÅRD höst väntar   

 

I förrgår när jag, glad i hågen, tog in Aramis från hagen kunde jag ganska snabbt konstatera att det lät lite misstänksamt när Aramis placerade sina små fötter på stallgången... Det lät liksom lite sådär skolöst på en hov *SUCK SUCK SUCK*. Jag som nu laddat här i flera veckor för att komma igång blev förstås innerligt besviken och fick alltså snällt ställa in Aramis i boxen igen. Så otroligt typiskt!!! En tappsko kommer ALLTID en fredageftermiddag - visst är det så? I lördagsmorse ringde jag hovslagaren som - HELT OTROLIGT - kom redan på lördagkväll och satte på ny sko igen. Vilken service! Nu har min häst fyra skor igen och jag kan äntligen pallra mig upp i sadeln för att börja rida igen! Det är härliga stubbåkrar nu och jag tänkte mig en liten uppdatering på fotosidan vore inte helt dumt :o) Eller vad säger ni :o) Känns som att det är dags! Nej, nu ska jag åka och köpa hö och mixtra i verkstaden tänkte jag.

På återhörande!

 

   NU är jag hemma igen och har åter satt fötterna i skånsk mylla. Kan dock, om än något sorgset, konstatera att det är tämligen svalare här hemma än på varma och sköna Thassos. Nu är det dags att börja veva igång hästarna igen och jag ser innerligt fram emot en spännande höst med många nya spännande upptåg och äventyr. Idag firar jag käre hälftens födelsedag och just i skrivande stund sitter jag och smälter en sagolik måltid. Snart vankas kvällsprommis med vovvsingen och sedan väntar en riktigt mysig filmkväll med godis i massor :o)

På gensyn snart gott folk!