Mohaaa! Igår var det bara så att det var förbud att sitta i ridhuset! Nu har stackars Aramis kuskat runt där alldeles för länge och eftersom en viss herre i vårt stall utövar galopprogram i ridhuset måndagar, så vad passade då bättre än att ge sig ut på de mörka vägarna :o) Jag tycker, till skillnad från många andra, att det är myyysigt att rida i mörker! Ja, nu måste det ju inte vara kolsvart (vägen är upplyst på sina stället) - men så länge man känner till underlaget och rider på otrafikerade vägar så kan jag inte annat än njuta där ute i mörkret. Nu råkade det ösregna igår vilket kanske inte förvisso höjde mysfaktorn - men dock; jag hade trevligt ändå! 

Innan jag gav mig ut lindade jag Aramis ben HÅRT! När jag ska ge mig ut på mina travprogram på asfalt är det otroligt viktigt att linda så att senan får stadga. Faktum är att jag först hade satt på skydd på alla fyra, men fick sedan ändra detta :o) Reflexer på och sedan var det bara att trotsa allt vad väder hette och ge sig ut! Vi var väl ute i cirka 30 minuter jag och Misen - och lika positiv och glad som alltid hängde han med på mattes galna upptåg. Haha. Vi har en särskild sträcka som vi alltid rider när asfaltprogrammet gäller. Först skritt en längre sträcka och när vi kommer ut ur bebyggelsen väntar travsträcka på några hundra meter. Sedan vänder vi och travar tillbaka och därefter blir det skritt hem. Vid trav på asfalt är det som sagt otroligt viktigt att hästen är rejält lindad och att det dessutom (som med all ridning) sker i balans och i form. Givetvis! 

När vi kom hem till stallet väntade kvällsmaten för Misen - själv smörjde jag mina stövlar och träns (as usual) och när läget var under kontroll bar det av hemåt! 

Ha en hääärlig lucia :o)