Jag TJATAR ihjäl mina elever när det gäller framförallt det här med att rida tvärtom! Nu kanske många undrar om jag är full - vadå? Ska jag ta i vänster tygel när jag egentligen vill höger? Neeeee - det är förstås inte andemeningen i denna lite märkligt formulerade titel. Vi vill INTE rida våra hästar på ryskt vis (i Ryssland är det nämligen så att hästarna går emot skänkelhjälper istället för att flytta sig bort från...). Men! Det är alltså inte det som åsyftas här. Nej, jag vill istället uppmana alla att rida sina hästar precis på det sätt som hästarna INTE vill bli ridna på :o) Jaaaa!!! Uuuuusch vilken hemsk människa jag är :o)

Så! Ett målande exempel; jag har en häst som gärna masar fram i slow motion-tempo. Han är brun och han heter Rigoletto. Rigoletto har också en förmåga att (som de flesta andra hästar) tippa vikten på framdelen och har dessutom extra svårt, på grund av halsens korta och väldigt breda ansättning, komma upp med nacken som högtsa punkt. Nu är det ju i sak inte halsen och nacken som ska placeras högre utan det är ju egentligen så att bakdelen ska sänka sig och därmed ta mer vikt och förflytta hästens främre position uppåt - framåt. Men så klart har ju alla hästar lättare eller svårare för detta. Min Rigoletto har definitivt svårare för det! Så efter en kort resumé om Rigoletto kan vi alltså konstatera följande:

1) Han är lat och väljer snigelfart om han får

2) Han går gärna i LDR-form livet ut...

Och här kommer vi till det fina i kråksången; nu vill vi arbeta Rigoletto och DÅ väljer vi följande:

1) Kvickare tempo
2) Fokus på högre form

Givetvis är punkt nummer två helt klart diskutabel eftersom detta ju är målet med all form av samlingsarbete (men jag återkommer till detta resonemang när jag ska diskutera häst nummer två i familjen). Jaha, varför vill jag då välja att arbeta hästen i en form eller tempo som den inte själv väljer? Tänk själv - du ska ut och promenera en runda... Vilket tempo väljer du (om det inte är så att du har hiskeligt bråttom eller någon jagar dig med blåslampa eller du går på bantningskur). Men de allra flesta väljer givetvis ett tempo som är behagligt och känns trevligt. Du hinner titta på fåglarna i parken, du kan stanna och prata med förbipasserande, du pausar när du känner för det, du sätter dig och tar en glass - et cetera. Och så klart gäller det samma för hästen - hästen väljer självklart inte ett tempo, en form, en takt eller en position som ÄR jobbig för den!!! Det MÅSTE alla ryttare härmed förstå! Hästen ARBETAR inte själv i rätt form!!! Detta innebär kallt att den häst som "går på tygeln" bara du kortar tyglarna (ursäkta men jag avskyr begreppet gå på tygel och tycker att det är så otroligt 80-tal så att jag dööör) INTE arbetar korrekt!!! Så klart den böjer på nacken och ser jättetrevlig ut, men var är bakbenen, var är ryggverksamheten och var är förbindelsen mellan fram och bak? Ja inte tänker hästen på det i alla fall :o)

Och för att gå tillbaka rill Rigoletto - även denna gudomliga häst väljer det mest bekväma! Så här gäller alltså friskt tempo med fokus på högre form. Aramis då? Ja här har vi en gosse som är raka motsatsen till sin bror :o) Om Aramis får välja så springer vi ifrån arbetet!!! Det går i ett hejdundrande tempo :o) Och här måste JAG som ryttare rida med huvudet. För inte är det så att Aramis arbetar bättre bara för att han rusar på i 180 knyck? Här vill vi alltså istället ta ner hästen i ett för honom mödosamt tempo - det vill säga ett undertempo. Och när jag fick Aramis då var han som många skulle säga - stöpt i form. Och detta ville jag ju givetvis ta bort ögona böj... Stöpta hästar är det värsta jag vet :o) Därför fick han snabbt ommöbleras och bli en LDR-häst. Och givetvis var det jobbigt för honom att arbeta här, det var ju inte detta läge han valde själv. Däremot! När jag nu plockar upp honom i form och har med rygg och bakbensengagemang, ja då har han givetvis oerhört mycket lättare att gå här än till exempel Rigoletto som ju är typisk LDR-formshäst från början. Så man kan säga att den ena hästen är svår att arbeta upp i formen medan den andra är svår att arbeta ner i formen.

Idag när jag har ägt Aramis i fyra år och utbildat honom helt själv, då kan jag så fort jag sätter mig på honom känna efter vad som gäller för dagen och HEEEEELA tiden när jag rider ser jag till att variera formen, tempo, takt och böjning. VARIATION - nästa topic i min klagovisa! Variera ridningen, variera tempot, variera formen (får bli ett eget inlägg känner jag). Är Aramis lite trött i kroppen så ska han givetvis inte ridas i något läge där jag känner att han på något sätt känns tung eller trött. Så här gäller det att du som ryttare är ytterst vaksam. Hur red jag igår? Ja igår red jag oerhört mycket samlande arbete, då ska jag givetvis inte pressa på hästen idag eftersom den troligtvis har lite känningar i kroppen. Det gäller att känna vad som är protest för att hästen är lat och vad som är protest för att det är muskulärt jobbigt. Puh - det är ingen lätt sport vi valt :o)

Nej, nu måste jag jobba :o) Tack för ordet!

Befinner mig just nu på min oerhört vackra arbetsplats i Stockholm... När jag klev av tunnelbanan i morse och vandrade ut på Söders höjder, blickade ut över vattnet och såg Stockholm vakna upp till en kall och härlig morgon medan Edith Piaf sjöng Non, je ne regrette rien i mina hörlurar  - ja då mådde jag ganska bra faktiskt :o)

Nu sitter jag på mitt rum och sliter med forskarplanen! Hästarna hemma i kära Skåne har det bara bra och tas väl om hand av kära S som lovat att både rida och pussa! Jag lämnar storstaden imorgon eftermiddag och ser fram emot en härlig hästhelg :o) Vi ska försöka ta upp Mattias Jansson till stallet snart, vi är flera stycken som är sugna på att komma igång ordentligt nu och vad passar väl bättre när julledigheter infinner sig? Faaast, för min del lär det inte bli så mycket ledighet - jag har mängder av rapporter och arbeten som måste göras!!!

Nu - studium!