God eftermiddag denna härliga lördag! Idag tar kära Ida god hand om Rigoletto, själv är jag stationerad framför datorn och min uppsats. Igår blev det ett mysigt stallbesök kantat av mockning, matsättning, byte av lindor och paddar, byte av yttertäcke (halsen sönderbiten, suck...) och allmän check. Nu har jag stått i lilla stallet i tre månader och kan bara konstatera att vi helt enkelt trivdes bättre i stora stallet. Därför kommer Rigoletto till årsskiftet att flytta ner i stora stallet och bli granne med Aramis :o) Härligt! Nej, nu kallar uppsatsen på mig igen och jag får sluta - ha en underbar lördag allesammans!

    

Hallå i julstöket! Hoppas ni hinner med att andas i julhysterin. Själv tillhör jag just nu den märkliga skara människor som totalt förkovrat mig i X antal böcker, forskningspublikationer, studier, rapporter, artiklar (you name it) vilket resulterar i att jag sitter fram på småtimmarna försjunken i mitt arbete. Jag har ett viktigt möte med en professor i Stockholm i början av nästa år och då vill jag ha en nästintill färdig masteruppsats.

Igår tog kära medryttaren Ida hand om Rigoletto - jag fick rapport och allt hade gått strålande.     

Jag passade på att ringa hovslagaren igår, han har varit och skott (haha vad konstigt det såg ut att skriva sko i perfekt) Rigoletto. Egentligen försöker jag att ALLTID närvara när hovslagaren är på plats. Dels är jag väldigt intresserad av att lära mig och höra vad han har att säga för klokt när han verkar och skor mina hästar. Dels måste jag tillstå att jag är ett förträffligt sällskap (ha ha ha) som servar min hovslagare med nybryggt kaffe (nåja, nybryggt och nybryggt - pulverkaffe i alla fall) och har han tur även lite köpebullar! De gånger jag inte har möjlighet att vara på plats - i egen hög person - ser jag alltid till att ringa upp hovslagaren för att höra om han har något särskilt att berätta om hästarnas hovar. Det kan vara allt från plötsligt försämrad kvalitet till en märklig nyuppkommen vinkel, extra mycket bockhov hos Rigoletto. Jag brukar också diskutera om jag ligger "rätt" i tid (om vi ska öka eller minska avståndet till nästa skoning). Avslutningsvis bokar jag naturligtvis en ny tid; så har man det gjort. Fattas bara annars att man ringer hovslagaren tre dagar innan det är dags och då brukar det ta TID innan de har en ledig lucka. Är det bara jag som är så - låt mig säga - halvt hysterisk när det gäller hovslagaren, mina hästars hovar och intresse - eller är vi fler :o)

     

Sådärja! Då var dagens stallpass avklarat och jag kan med stolthet i rösten tillstå att jag inte glömt vad som är fram och bak på en häst! Dagens stallpass firades med att rida Rigoletto i ridhuset. Han såg strålande fin ut om fossingarna och snösulorna är på plats (två brodd i varje hov likaså). Bytte bandage på alla ben och passade på att pyssla extra länge och väl med gossen. Mockade de-luxe (som jag i och för sig gör varje gång...), strödde in två balar halm och bar in alla nya piller och pulver som införskaffats hos Ulla i Ullared.

Världens sötaste Rigoletto:
      

Det är rena rama isgatan utanför stallet och det är en dröm att leda hästarna, broddförsedda, över denna mark - utan broddar vete hundan hur det hade gått. När vi tagit oss in i ridhuset hoppade jag upp på en pigg och glad Rigoletto och fick, iklädd min knallgula skiddress (haha), mottaga både två och tre kommentarer rörande mina utsökta outfit. Någon tyckte att jag passade i en skidbacke och någon annan tyckte att jag tappat lite av min annars så strikta dressyrtocuh (jag förstod inte alls vad de menade...). Själv tyckte jag bara hatt och möjligen frack saknades :o)

Jag har egentligen tagit ridsemester men kunde inte motstå frestelsen att hoppa upp idag; men något jättemastodontpass var det då rakt inte fråga om. (Även om det blev lite piruettarbete och tramp; dock med mindre träningsmässig fokus). När vi var klara fick Pixe Bus vandra in i sin mysiga box och försågs med sport-bh (ja alltså bogskydd) och nattpyjamas. Borstade och pysslade och pussade sedan godnatt.

Nu till dagens läsarfråga:

Jag har aldrig någonsin ridit på gramantygel - men har däremot stött på lika många åsikter som det finns ryttare (nästan). Eftersom jag själv inte har ridit på gramanen så anser jag mig heller inte kunna uttala mig om dess verkan eller dess för- och nackdelar. Nu vill jag veta och lära mig av er läsare; vad har du för åsikt om gramanen? Är den så "farlig" som vissa säger? Varför? Har du kanske sett en häst bli förstörd när den blivit riden med graman? Eller har du kanske sett motsatsen; en häst som blev oerhört hjälpt av en graman? Varför? På vilket sätt? Nu vill jag veta allt :o)

  
(bildkälla: ridsport.ifokus.se)

Just nu befinner jag mig i Stockholm och har en alldeles strålande mysig vistelse här! Igår hade vi så underbart mysigt, vandrade runt i ett vitt Gamla stan, flanerade bland butiker och härliga caféer belägna i vackra källarvalv. Julmarknaden på Stortorget besöktes givetvis även den. Dessförinnan hade vi besökt Terrakottaarmén på Östasiatiska - jag som varit i Kina, men ännu ej besökt Xian känner mig nu naturligtvis som en fulländad Kinaturist :o) Jag och min käre hälft har beslutat oss för att resa iväg i början av 2011, vi har diskuterat tre olika resmål (däribland Kina), dock längtar man ju lite till värme just nu varför Västindien ligger ganska bra till. Återkommer med mer info om detta, så klart!

Rigoletto och Aramis mår super och Zäta haltar nästan inte alls nu :o) Skööönt! Fotografier från gårdagen bifogas:

                  

Just nu befinner jag mig faktiskt i Jönköping. Jag har spenderat natten här och är nu på väg mot stora hufvudstaden. Och naturligtvis besöktes Gekås på vägen :-) Där införskaffades glucosamin till hund och häst. Hade stora funderingar på att köpa något som heter hyaluron 100 - samma veterinärmedicinska preparat som veterinärer sprutar in i blodet vid ledinflammationer hos häst. Hyaluron 100 ges dock po och jag undrar om någon har erfarenhet av detta? Vore väldigt intressant höra :-)Vidare införskaffades linfröolja som båda småhästar ska få börja inmundiga. I hästväg inhandlades också ett underbart mysigt rött skrittäcke, ett par röda ridbyxor, ett par vita boots samt några gummiband till knoppar. Igår, före avfärd, hann jag också med att leverera en ny skulptur som blev mycket lyckad. Det är alltid lika roligt att överlämna sådana verk. Lyckligtvis höll galleristen med och imorgon öppnar alltså portarna till en oerhört fin utställning hos Galleri Pictor i Munka Ljungby - bor du i närheten vill jag verkligen rekommendera dig att åka dit och titta.Idag har båda hästar fått nya skor och även försetts med snösulor. Känns skönt att nu äntligen ha så ggott som fullgott skydd mot is och snö (broddar och sulor). Använder du snösulor? Ha en härlig fredag - det ska jag :-)

... tror Du att den här kombinationen blir lika framgångsrik som...

... som föregående kombination? (Ps. Jag som älskar Kina och bara vill åka tillbaka tycker ju att musiken är lite häftig till nedanstående klipp :o)

Kom i säng ruskigt sent i natt - klockan var närmre två när jag och pappa slutligen bestämde oss för att stänga igen verkstaden - galet! Om ni bara visste hur mycket jobb som ligger bakom dessa små keramikhästar :-o Utan en underbar familj och en underbar andra hälft hade dessa hästar aldrig sett dagens ljus! Många frågar om utställningar - vilket är fantastiskt roligt - och härnäst är det alltså följande som gäller:

- Galleri Pictor i Munka Ljungby (utställning 12 - 13 dec samt 17 - 18 dec)
- Galleri Ängeln i Lund (utställning 17 dec - ?)
- Butik Ärtan i Lund (butik som visar verk från och med onsdagen den 8 dec)
- Karibakka interiörbutik i Sölvesborg (permanent)
- Ekmalmer Interiör i Helsingborg (permanent)
- Galleri von Werder i Höganäs (utställning som pågår fram till den 3  januari)
- Huntley häst & jakt kommer att börja sälja mina verk

Just nu står en stor stativhäst i ugnen och spänningen är som vanligt olidlig; hur ska det se ut när vi öppnar ugnen imorgon?

  

För övrigt har jag haft en HELT GALEN dag! Det började med att min älskade Zäta började halta igår. Han haltade inte så pass mycket att han gick på tre ben; men oron fanns naturligtvis ändå där. Jag sparade in på kvällspromenaden och lät honom vila. I morse när han hoppade ner från min säng var han sju resor sämre och kunde nästan inte gå på benet. Han linkade fram och så eländig ut, stackaren. Han var dessutom svullen över handleden och oerhört öm. Hans AT var även det klart försämrat. Usch. Jag fick genast magknip. Satte mig vid datorn för att börja "googla" och fann snart värsta tänkbara sjukdom; skelettcancer. Jag är en hypokondriker utan motstycke och har nog haft alla tänkbara cancerformer i mitt liv... Nu var det alltså Zätas tur. Resultatet på google var förödande! Det stämde exakt överens med Zätas symptom och jag började se rött. Gick runt som i ett töcken och kunde inte tänka klart. Zäta var dödssjuk (ja - skelettcancer hos hund kan kommaväldigt akut och då finns där inget att göra).

  
Ringde till Erik Mörne som tyckte att Zäta behövde komma till veterinär bums. Jag berättade om mina farhågor och han sade att man självklart inte helt kunde utesluta min egenhändigt komponerade diagnos. Eftersom Erik inte hade tid direkt rekommenderade han mig att ringa Din veterinär (Väla). Jag ringde och med darrande röst beskrev jag hur Zäta snabbt blivit halt, svullen och öm. Jag fick tala med en trevlig sköterska som ville att jag skulle komma in med Zäta genast. Jag försökte att tänka logiskt; men det gick inte! De där "google"historierna jag läst om på nätet var så oerhört skrämmande och lika Zätas sjukdomsförlopp att jag inte kunde tänka klart. Jag minns faktiskt knappt vad jag gjort idag - men jag minns i alla fall att jag glaserade två hästar och gjorde klart en annan.

  
När klockan var 14.00 åkte vi iväg till Din Veterinär och hundra frågor malde i mitt huvud. Tänk om han skulle få diagnosen skelettcancer... Väl hos veterinären blev det munkorg på och sedan sedering för att överhuvudtaget kunna närma sig älskade vovven   (han är FRUKTANSVÄRT aggressiv mot veterinärer och annat löst folk). Snart sov han gott på golvet och vi kunde lyfta upp honom på röntgenbordet. Jag berättade för veterinären att jag var livrädd för att han skulle ha skelettcancer och hon svarade; "ja, tyvärr visar det ju sig så här...".... "men jag tycker att han är lite ung". Mitt hjärta slog 7000 slag per minut och jag såg framför mig hur veterinären skulle komma ut från framkallningsrummet med en dyster min. Röntgenapparaturen startades upp och framtassen placerades på en plåt. Ett par bilder togs och sedan försvann veterinären runt hörnet. Jag kunde se de digitala plåtarna på håll och försökte lyssna efter "bu" eller "bä"... Det var tyst och veterinären försvann iväg. Hon kom tillbaka med en manlig äldre kollega och de stod länge och väl och diskuterade kring plåtarna. Jag försökte fiska upp lite fraser men blev inte mycket klokare. När veterinären äntligen kom in i rummet hade hon en expert i ortopedi med sig. De började känna och klämma på Zätas tass (Zäta sov fortfarande gott - annars hade de varit två man kort på den kliniken *host*).

  
De diskuterade och jag frågade med klen röst "såg ni någon cancer". "NEeeeeeeeej - där är absolut ingen cancer, han ser jättefin ut i skelettet; däremot har han råkat ut för en REJÄL stukning och vi är lite oroliga för att han kanske skadat någon led eller ligament eftersom han har så ont". I mina öron var det hon sade som ljuv musik, naturligtvis ska inte Zäta ha ont - (han ska få medicin) - men bara det faktum att jag nu kunde återvända till mänskligheten och börja leva igen var en helt makalös befrielse! Nu ska Zäta vara i stillhet i sex veckor och om två veckor är det återbesök hos ortopeden; om inte hältan blivit bättre kanske andra åtgärder måste vidtas!

Puh - nu ska jag ta en dusch, en god kopp te och sjunka ner i soffan med Majja   
  

Till att börja med har mitt idoga slit i verkstaden nu äntligen resulterat i ett antal nya skulpturer som alltså natten till idag skulle brännas... I morse stod vi alla nyfikna och öppnade ugnen, förväntansfulla som vanligt. Resultatet var förörande. Tre av tre skulpturer hade totalsprängts och ugnen var fylld till bredden med skärvor och spillror av mina älskade skulpturer :o(

Åkte sedan till Kulltorp för att pussa på Aramis och borra in min näsa och trösta lite i hans grå hårrem. Tänk vad hästar är härliga! Aramis mår för övrigt som en prins - knutor på ryggen är ett minne blott och magen är i god balans. Ja hela han är i god balans!

Adjöss och godnatt!