Huuu, antingen är det jag som ridit sanslöst uselt de sista veckorna (alltså LÄS inte ridit igenom min häst tillräckligt) eller så är min häst osedvanligt stel just nu. Jag hade förväntat mig ett drömpass idag men tji fick jag. Aramis var förvisso hundra gånger bättre (läs mjukare i sidorna) än igår, men han behövde fortfarande arbetas igenom en hel del för att jag skulle vara helt nöjd. Red ut med I och Rigoletto - vi hade en mycket trevlig runda och A och O med dagens arbete var att få Aramis att sätta ner vänster bakben innanför kroppen istället för att svänga sig som en makaron eller banan eller annat svängt föremål :o) Detta vänsterben motarbetas enklast med skolarbete. Aramis var redan från början mycket mjukare och mer böjlig på alla håll och kanter, men när galopparbetet tog vid behövdes mer jobb. Nu blev inte saken lättare av att han var oerhört "rädd" för ALLT idag. Han skyggade och passade på att stirra åt håll som försvårade vårt arbete en hel del. Men cirka en timme och en kvart senare när vi rundade av ute på gräset så var han SANSLÖST genomsläpplig i hela kroppen. Jag hade nått mitt mål och Aramis placerade nu in sina bakben under kroppen och bar upp sig på ett mycket trevligt sätt. Svettiga och rödmosiga (höll jag på att säga) var vi båda två när passet äntligen nådde sitt slut.
Jag funderar en hel del över Aramis och hans form. Ibland känns det ju så läskigt lekande lätt och då undrar jag genast; kan det vara så att han dessa lekandelättdagar faktiskt går och fuskar lite. Domaren (på 6-årschampionatet) skrev ju att det var en vacker häst som MÅSTE arbetas igenom ordentligt. Hmm... Kan det vara så att tant (alltså jag, hi hi) låter sig emellanåt luras av den grå gossens förträffligt trevliga och lättarbetade sinne (där han kanske egentligen inte är hundra % "igenom")... Det känns verkligen som att jag kan rida Aramis på två sätt:
1) Det första sättet är väldigt okomplicerat och lekande lätt, jag sitter av en halvtimme senare och är SANSLÖST nöjd (knappt andfådd). Kan mycket väl tävla honom på detta sätt, men en klipsk domare dömer ner oss och påpekar att det är svag elasticitet. Aramis är under denna "form" alltsomoftast väldigt framåt och nästan lite för på. Han är inte sällan rak som en buss i sidorna. Haken = LURAS ARAMIS?
2) Det andra sättet kräver mycket mer arbete, vi hamnar lätt i "konflikt" (lite väl starkt ord, men om jag ska säga så så är det lite mer motstånd här). Motstånd för att jag kräver mer? Aramis annars så extrema turbofart går, när jag rider så här krävande sättet, ofta ner och jag kan ibland nästan behöva driva :-o Jag är genomsvett efter ett sådant pass (och Aramis likaså) men å andra sidan så har jag en OTROLIGT följsam, eftergiven, elastisk och genomsläpplig häst efter dessa pass (som dessutom sätter ner sina hovar i exakt samma spår)...
Vad är din spontana tanke och fundering efter att ha läst ovanstående? Intressant med lite åsikter, speciellt från dig som har en liknande häst!
Filippa
20 oktober 2010 21:27
Kan tänka mig att han "går i form" automatiskt, och att du därför är nöjd med det (det skulle jag också vara!). Men att det då finns risk att han inte är genomjobbad, för man kräver ju oftast inte mer av en häst som man tycker redan är DÄR. Och som det verkar när jag läser, så är han en häst som har lätt för sig i grunden, och därför inte känns motsträvig även om han inte är helt loss. Känns han mjuk och följsam så tycker man ju att det är klart =)
http://filippashastliv.blogspot.com
Natalja
20 oktober 2010 21:58
Hum... du har nog rätt i att han har lätt att se snygg ut ; )
Just det där att "vara rädd för allt" kan säkert vara ett sätt för honom att komma undan arbete.
Har nämligen märkt sådana tendenser på BellaBus.
En lat häst som Latin är nog mer ärlig i sitt arbete, går han bra så vet man att han verkligen går rätt, inget fusk... Lika klurigt att hantera båda sorterna men jag tror det är roligare med de som rör sig framåt frivilligt, ha ha!
kram kram
http://latin.bloggagratis.se
Ida
20 oktober 2010 21:59
All ära åt din tränare men kanske borde du låta någon som är extremt duktig (GP-ryttare) sitta upp och känna efter samt även se honom från marken. Jag tror att du har en poäng för såå mkt borde det inte kunna skilja sig även om man har bra eller dåliga dagar. K!
Jenny Persson
20 oktober 2010 22:54
Hmmm....nu blev jag också väldigt fundersam. Nu när du skriver så så tror jag tyvärr att du kan ha rätt. Nu känner jag ju inte A och har aldrig sett honom live men det du beskriver låter lite som M. Vi har fantastiska okomplicerade pass (allt som oftast kom jag på nu) där man hoppar av efter en halvtimme och tycker att livet är underbart. När jag väl får för mig att slita mesrida så blir det konflikter direkt. Precis som du skriver så är det inte KONFLIKTER, men allting blir så mycket mer ifrågasatt av hästen och jag måste jobba som en gnu för att få igenom det jag vill. Och det är då jag märker att han kanske inte alls var så igenom som jag trott.
Vet inte om min kommentar hjälpte så himla mycket eller om jag bara svamlade en massa. Summan av det hela är väl att jag lider av samma "problem" och det ska bli intressant att läsa kommentarerna.
Kram
http://www.fideliochenhorningen.onsugar.com
Jennie Kristensson
22 oktober 2010 09:34
Jätte svårt att säga med endast ord, men jag tror att ibland kan det vara så att han fuskar, som i teori 1. Men ibland inte. Sen har du nog rätt i att han kanske behöver teori 2 lite mer. För jag tror, ju mer du gör teori 2 destu oftare kommer du få teori 1. Sen är ju ridsporten så att det går upp och ner hela tiden. Kan sj bara reflektera till min stora långa svarta springare, han kan oxå gå skiiit fint rakt fram o volter. Men sen är hans alias sidvärdsrörelserna, med mycket arbete har det gått mycket bättre o vi ser stora förändringar. MEN där är mycket kvar. Men varje dag kräver han genomarbete, vilar han en dag eller vi rider ut, då märker jag skillnad direkt. Men som sagt, svårt att säga när man inte sett er i verkligheten, bara lite teori :) All lycka till er i framtiden!
http://jenniiie.webblogg.se
rackemarie
22 oktober 2010 11:29
Att rida lätta pass efter metod ett blir nog mest motionsridning. Lite bekvämt för er båda. Ridning efter metod två är nog pass som utvecklar hästen. Både mjukhet och styrka. Varför inte kombinera dessa båda metoder?
http://rackemarie.bloggagratis.se
Therre
22 oktober 2010 18:14
Nu är vi där igen, med vår otroligt lika hästar!
Pica kan å ena sidan gå helt okej och kännas väldigt fin MEN då arbetar hon inte helt korrekt och ser inte alls så elektrisk ut som hon kan, får inte fram någon vidare schwung eller vidare bra elasticitet som hon kan ha. Har ju visat sig sanslöst bra på träning och vissa sekvenser på tävling.
Rider jag mig högröd och nogrannt som på träning är hon värd miljoner och ger en helt fantstiskt känsla mot den där halvbra som jag ofta nöjer mig med.
Så jag tror att det definitivt är bättre att rida enligt sätt nummer 2, det kommer du ha nytta av längre fram, styrka och smidighet! Men sen kan man och bör självklart varva med de "lättare" passen för att inte ta ut max av sin häst varje dag. Så en kombination av båda metoderna är nog att föredra, men självklart lite mer av metod 2 ;)
http://therre.bloggagratis.se
Aramis - En dressyrblogg
22 oktober 2010 23:31
Jennie: TACK TACK TACK för din oerhört kloka och smarta kommentar! Det är klart att det är SÅÅÅ det är :)
Rackemarie: Du har så rätt så rätt! Allt behöver ju faktiskt inte vara svart eller vitt :o)
Therre: Så sant så sant! En variation av båda är helt klart det bästa. Det är ju för lustigt vad de är lika de där två djuren :) Kram
http://aramise.bloggagratis.se