... eller förresten, jag tar tillbaka det jag nyss lovade :o) Ha ha - det var nog inte meningen att jag skulle åka på kval; den saken är nog ganska säker - även om jag så här i efterhand kan tycka att både jag (och förhoppningsvis) Aramis haft en väldigt trevlig dag med tillhörande högintensiva veckor i bagaget.

Vi tar det hela från början :o)

Klockan ringde 05.20 och jag var snart på benen denna mörka och lite kylslagna oktobermorgon. Efter att ha packat ner halva bohaget i en stor trunk kunde jag, hund och trunk bege oss till bilen. Stallets hästar välkomnade med dova gnäggningar 06.30 och snart stod de alla och mumsade på sin frukost. Jag passade på att backa till bilen och packa släpet fullt medan Aramis fick äta sin frukost i lugnan ro. Hans svans var bedårande vacker, nästan som silver glänste den! Jag tvättade den igår med någon smörja som kallas Cowboy magic - det kommer en recension senare rörande denna utomordentligt förträffliga måste-ha-artikel hos samtliga pryltokar (om man nu kan kalla hårvårdsprodukter för prylar). När Aramis var vacker som en dag, vitlindad, täckad, knoppad - you name it - så gick färden mot Gärds. Jag hade skrivit ut vägbeskrivning innan och följde denna minutiöst i bilen samtidigt som jag försökte hålla ekipaget på vägen. Drygt en timme senare rullar jag in på anläggningen och möts av en herrans massa transporter, lastbilar och "tusentals" hästar. En parkeringsvakt kommer fram till mig och visar var jag ska parkera; jag frågar om det verkligen är här som dressyren också hålles - jodå, alla tävlingar hålles på samma plats, fick jag till svar. Skönt! Efter att ha parkerat bilen tog jag ut Aramis pärm och började min långa vandring mot sekretariatet. Dressyrsekretariatet låg flera hundra meter bort. Jag började dock ana ugglor i mossen; något ridhus syntes nämligen inte till. Jag frågade närmsta funktionär om var ridhuset låg, men det visste denne person inte - och redan då började jag få lite lätt ont i magen. Det var ju knappast så att jag var i sååå god tid att jag kunde lägga mig på sofflocket i ett par timmar... Jag stövlade in i sekretariatet och frågade var 5- och 6-årskvale hålls. Jag fick till svar att de hålls i ridhuset och det ligger inte här. Det var bara att traska (läs springa) tillbaka till bilen och be parkeringsvakten saxa ut mitt släp eftersom det var ordentligt inkilat mellan lastbilar, veterinärkontroller och annat. Han fixade detta galant, bad så mycket om ursäkt för att han sagt fel till mig och lämnade över ekipaget till mig. Jag körde vidare och kom snart till ridhuset där "min" klass skulle gå av stapeln. När jag parkerat skulle jag gå och startanmäla, hittade dock inte till sekretariatet (inga skyltar, ingen att fråga) så efter att ha irrat runt halva anläggningen fann jag en mycket avlägsen dörr som tydligen var vägen in till sekretariatet. Efter att ha anmält susade jag vidare till släpet, gav mina stövlar en sista finish och ordnade med allt som måste ordnas före uppsittning. Det var lite trixigt att sadla Aramis i den totala storm som rådde, utmed en starkt trafikerad väg, men SNÄLL som han är var han en klippa som alltid! Snart satt jag i sadeln och skrittade fram.

Jag kom snart fram till den minst sagt förfärliga framridningsbanan som mest bestod av stora stenar blandat med glasbitar. Den var dessutom på tok för djup; en stor besvikelse! Jag skrittade faktiskt mest runt på vägarna som löpte runt ridhuset eftersom jag helst inte ville se Aramis halt eller försedd med hovböld... Jag skrittade fram tillsammans med Per Waaler - en mycket sympatisk och trevlig man. Ebba anlände och det var snart bara fem minuter till Per skulle starta (först ut i klassen). Jag vägrade rida på utebanan och fortsatte med skritt på grusvägarna och snart kom en människa från tävlingsledningen och gav oss tillstånd att rida inne i ridhuset; skönt tänkte jag - då kan man få lite gjort nu innan start. Tji fick jag; vi fick sitta alla tre på den lilla volt som blir kvar nedanför dressyrbanan. Som ni alla förstår var det inte de mest optimala uppvärmningsförhållandena och även om Aramis kändes superfin så hade jag överhuvudtaget inte kunnat arbeta med något som helst genomflexningsarbete.

Några minuter senare ropades jag in på banan och kvalet var i full gång. Och Aramis kändes suuuper :o) Vi fick två klockrena byten och ett godnattbyte och ett latjolajbanbyte :o) Han kändes väldigt trevlig i formen, mycket taktmässig i traven, lite spänd i galoppen och den samlade skritten. Skolorna blev tyvärr (med tanke på utebliven genomflexning) rena rama SL-bussen (som min kära tränare brukar säga). Och genom hörnpasseringarna var han verkligen som en enda rak planka, ha ha :o) Längningarna kändes SUPER, i synnerhet den sista ökningen! Nej, jag var riktigt nöjd med Aramis och min insats. Han är så himla positiv och arbetsvillig - sedan behöver han naturligtvis bli mycket starkare så att han orkar bära sig ännu mer på rätt sätt. Men säg den glädje som består. När jag fick protokollet i min hand blev jag riktigt besviken! Fick inte mer än 61 % (okej, detta är ett program att jämföra med MSVB) - men inte hade jag räknat med sååå usla poäng. Domaren tykcte, förvisso att Aramis var vacker, men att han behöver genomarbetas (jo jag tackar - efter den framridningen på en grusväg *fniss*). Genomgående har också den spända galoppen med tillhörande spända byten dragit ner väldigt mycket på poängen. Den "enda" som lyckades kvala vidare var Per Waaler och jag passar på att gratulera honom och hans fina Welba! Äsch - nu går vi vidare med siktet inställt på nya mål :o) Ritten är förresten filmad och filmen kommer upp här i veckan! Håll utkik :o) Nattinatti från en mycket trött ryttarinna! (Bilder nedan från dagens kval)