Huuu, antingen är det jag som ridit sanslöst uselt de sista veckorna (alltså LÄS inte ridit igenom min häst tillräckligt) eller så är min häst osedvanligt stel just nu. Jag hade förväntat mig ett drömpass idag men tji fick jag. Aramis var förvisso hundra gånger bättre (läs mjukare i sidorna) än igår, men han behövde fortfarande arbetas igenom en hel del för att jag skulle vara helt nöjd. Red ut med I och Rigoletto - vi hade en mycket trevlig runda och A och O med dagens arbete var att få Aramis att sätta ner vänster bakben innanför kroppen istället för att svänga sig som en makaron eller banan eller annat svängt föremål :o) Detta vänsterben motarbetas enklast med skolarbete. Aramis var redan från början mycket mjukare och mer böjlig på alla håll och kanter, men när galopparbetet tog vid behövdes mer jobb. Nu blev inte saken lättare av att han var oerhört "rädd" för ALLT idag. Han skyggade och passade på att stirra åt håll som försvårade vårt arbete en hel del. Men cirka en timme och en kvart senare när vi rundade av ute på gräset så var han SANSLÖST genomsläpplig i hela kroppen. Jag hade nått mitt mål och Aramis placerade nu in sina bakben under kroppen och bar upp sig på ett mycket trevligt sätt. Svettiga och rödmosiga (höll jag på att säga) var vi båda två när passet äntligen nådde sitt slut.

Jag funderar en hel del över Aramis och hans form. Ibland känns det ju så läskigt lekande lätt och då undrar jag genast; kan det vara så att han dessa lekandelättdagar faktiskt går och fuskar lite. Domaren (på 6-årschampionatet) skrev ju att det var en vacker häst som MÅSTE arbetas igenom ordentligt. Hmm... Kan det vara så att tant (alltså jag, hi hi) låter sig emellanåt luras av den grå gossens förträffligt trevliga och lättarbetade sinne (där han kanske egentligen inte är hundra % "igenom")... Det känns verkligen som att jag kan rida Aramis på två sätt:

1) Det första sättet är väldigt okomplicerat och lekande lätt, jag sitter av en halvtimme senare och är SANSLÖST nöjd (knappt andfådd). Kan mycket väl tävla honom på detta sätt, men en klipsk domare dömer ner oss och påpekar att det är svag elasticitet. Aramis är under denna "form" alltsomoftast väldigt framåt och nästan lite för på. Han är inte sällan rak som en buss i sidorna. Haken = LURAS ARAMIS?

2) Det andra sättet kräver mycket mer arbete, vi hamnar lätt i "konflikt" (lite väl starkt ord, men om jag ska säga så så är det lite mer motstånd här). Motstånd för att jag kräver mer? Aramis annars så extrema turbofart går, när jag rider så här krävande sättet, ofta ner och jag kan ibland nästan behöva driva :-o Jag är genomsvett efter ett sådant pass (och Aramis likaså) men å andra sidan så har jag en OTROLIGT följsam, eftergiven, elastisk och genomsläpplig häst efter dessa pass (som dessutom sätter ner sina hovar i exakt samma spår)...
 
Vad är din spontana tanke och fundering efter att ha läst ovanstående? Intressant med lite åsikter, speciellt från dig som har en liknande häst!

  

Min häst blir STEL som en planka efter att ha vilat. Detta konstaterade jag (inte för första gången dock) igår då jag fick jobba igenom honom från svanstipp till mulens yttersta spets :) Man kan nästan tro att han stått och dammat igen på ett museum minst hundra år, ha ha. Men efter 45 minuters ordentligt mjukgörande arbete med 100 % fokus på att få honom att sätta bakbenen IN UNDER kroppen istället för att parera ut benen utanför kroppen (smart övning för detta ändamål är öppnatänk hela, hela, hela tiden). Och för att riktigt ha kontroll över ekipaget studerar jag oss i spegeln hela tiden. Det var väldigt mycket galopparbete igår, det är där han i dagsläget behöver jobba mest. Och - efter idogt arbete släppte han ÄNTELIGEN igenom i sidorna och bakbenet var så vackert placerat in under den stora och långa grå kroppen. Ställning i nacken funkade utmärkt och jag själv hamnade rätt i sadeln eftersom han använde sina båda ryggfiléer och inte sänkte sin vänstra så att jag hamnar snett. När jag hade honom så fint inramad och "med" genom hela ryggen och kroppen så passade jag på att fråga J (som hade träningar) hur han såg ut (ville mest bekräfta att min egen känsla stämde). Och JA! han såg superfin ut! Både jag och Aramis var väldigt trötta efter kvällens genomkörare. Men ibland behövs det ordentliga genomkörarpass! Hur "ofta" (om man nu kan fråga så) har ni sådana pass?