Gav mig ut på en kvällstur med Aramis, var så in i nordens spänd på hur han skulle vara. Jag hade ju en hel del bekymmer med Aramis mun och tillhörande "tjafs" som jag tidigare ej fått uppleva med denna gosse. Jag hade olika förklaringar på beteendet, allt ifrån att han växte, till att han var unghästifrågasättande till jag vet inte vad. Till den dag då jag tog upp tandläkaren som konstaterade stora sår i Aramis mun - vilka låg nära till hands att förklara Aramis beteende med. Hur som helst, jag gjorde i ordning Aramis för en ridtur och ledde ner honom på banan i månskenet (det var inte mitt i natten - men månen visar sig väldigt tidigt nu på vintern :)). Började i skritt på en väldigt glad gosse, kortade tyglarna och kunde genast konstatera att "gamla" Aramis var tillbaka! Det var en minst sagt fantastisk känsla att bara kunna korta tyglarna och känna hans nacke kröka sig långt där framme i slutet av en lång hals :oP (utan att tjabba med munnen). Till saken hör också att jag bytt bett, till ett som är 10,5 cm (!) - och det funkade som sagt super! Avslutade mitt mycket korta ridpass med att trava en bit på asfaltvägen, det var läckert att se vår skugga i månskenet på vägen! Nu blir det lite lugn och försiktig igångsättning här framöver, vila några dagar nästa vecka pga skidresa m m. Återkommer snart!