Kom till stallet runt 17-tiden idag. Kusligt kallt och halt! Härligt komma in i ett varmt och skönt stall (nåja, allt är relativt, men förhållandevis varmt om man nu jämför med utomhustemperaturen). Ställde i ordning hö och kraftfoder, mockade, putsade fönster och sopade bort spindelväv i fönstret. Hade inte för avsikt att egentligen rida idag, men en kär stallkamrat fick mig på andra tankar. Ryktade, lindade ben i kycklinggula färger, på med schabrak och lammullvojlock, ylleländtäcke i golden-stripe-utförande, på med träns och hjälm och sedan ut i natten (nåväl, natt och natt - men det var i alla fall kolsvart). Ledde Aramis varligt på den glashala vägen mellan stallet och ridhuset, hörde hur hans bakben kasade från den ena sidan till den andra (hade inte broddat :-S). Väl inne i ridhuset kunde man äntligen slappna av - nu fick vi fäste under fossingarna. Aramis tittade stormförtjust åt den vackra svettfuxflickan som kom i släptåg efter oss. Jag mullrade på så gott jag kunde för att hålla honom på mattan. Han var snäll och foglig. Tog mig upp i sadeln och skrittade iväg. Numera vågar jag inte riktigt sitta och vissla på lång tygel med tankarna någon helt annan stans när vi skrittar fram, det bästa är att ha kontakt med munnen så att han inte busar till det när man minst anar det. Skrittade fram och kortade sedan upp tygeln för att börja arbeta honom. Så fort man kortar tygeln börjar alltid Aramis tugga så det skummar ur munnen och efter tio minuter ser han ut som om han ätit ett kilo mashmallows (eller något i den stilen) runt munnen. Han kändes fin idag. Flyttade honom i skänkelvikningar och gjorde antydan till bakdelsvändningar - gick riktigt bra. Han var laddad i början (piafferade en halv långsida). När jag så började trava så kändes han lite små"kantig" första långsidan. Hittade takt och tempo och plötsligt så bara hände det! Aramis trav kändes overklig och ovanlig (på ett braaa sätt). Han var lugn och stilla med munnen och hade ett fint stöd, kändes luftig och riktigt taktfast. Travade på några varv i trav och kände mig synnerligen nöjd med dagens pass. Jag bubblade av glädje! Aramis kändes inte ett dugg ojämn, utan istället helt annorlunda... Jag funderade länge och väl på dagens härliga men lite omvälvande ridpass och har kommit fram till ett och annat:
- Aramis växer - jag tror att han håller på att växa i sin kostym så att säga. I detta skede (då hans kropp ändrar sig) genomgår han en process där hela hans rörelsemönster håller på att ändras (har ju alltid tjatat om att han måste komma upp med framdelen 5 cm till i alla fall). I denna process tror jag att han har svårt att hitta sina rörelser, hans kropp känns kanske inte som vanligt (är ju trots allt van vid att gå med kroppen i något framvikt). Dels:
- Aramis mentala del genomgår också någon form av förändring; han har blivit karskare (till min glädje, dock) och med detta beteende så blir han mer och mer benägen att testa (nu analyserar jag...). De facto är han stökigare att hantera nu (testar på väg in och ut från hagen osv; trotsålder skulle jag tro). Och varför skulle han inte testa även vid ridningen?
En salig blandning av en kropp och en knopp som växer - det tror jag är bakomliggande faktorer till att Aramis känts som han gjort de sista veckorna. Som väl är är han fortfarande en timid och vänlig individ som lyssnar mycket bra på tillsägelser; den dag han inte gör det så vill nog matte inte ha kvar kronjuvelerna längre ;)

Kontaktade J-O idag, nu ska vi se om vi ska köra på bruks 2009 eller ej. Har kontaktat Mattias och ska se om han vill komma och rida Aramis på fredag - håll tummarna gott folk!

 

Ida

24 november 2008 11:25

Håller tummarna som alltid!! Pussa plättemannen från mig oxå!! Förresten, vi kommer ner till Skåne första helgen i december. kanske tid att ses? Kram i massor!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...