Nu är jag velig igen. Har äntligen haft min "gamla" vanliga, otroligt duktiga, oerhört kompetenta och fantastiskt kunniga (nu haglar superlativen) hovslagare PS uppe hos Aramis. För det första - jag förkastar den där "trendiga" skoningsmodellen som jag skrev om i tidigare inlägg (natural balance). Nu har vi i alla fall testat modellen och kan konstatera att det varken var något för mig eller Aramis. Dels ska jag väl villigt erkänna att jag är konservativ och gärna vill tro på det beprövade, ändock - jag är inte främmande för att testa nya metoder. P såg inte glad ut när han fick se hur Aramis hovar såg ut :( De var alldeles för trånga och alldeles för långa i tån. Jag hade förvisso redan sett själv vart det barkade hän, men blev ännu mer övertygad när P berättade om NB-metoden. Den kan funka fint på fånghästar och det är ju bra ;)

När Aramis var klädd i sina nya skor började jag och P tala om unghästens form; detta aldrig sinande samtalsämne och intressant är det minsann också.

P sade till mig "pressa inte honom och ta honom inte för fort, han ska hålla länge, han är långt ifrån färdigväxt". Jag tittade på Aramis än mycket valpiga och gängliga kropp och började än en gång fundera över den här envetna formfrågan. Nu står jag här och vet knappt om jag vill starta honom i kvalitetsbedömningen, rädd för att pressa honom för hårt. Jag är ju egentligen också av den gamla uppfattningen, att rida unghästarna i en lång låg form där de kan stärka sin överlinje och sin muskulatur, men trots det så dras jag in i hysterin om att driva fram en fin unghäst. Inte för att jag tycker att jag pressar Aramis, men visst - han går inte och lallar runt i någon hej-och-hå-form mest på rakt spår. ARrrrrrrrrrrrrrrrgghhhh vad trött jag blir.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla vänner där ute! Lever ni? Även om jag nästan misstänker att de flesta av er är fullt levande, så vill jag tro att merparten av er kastat in handduken vad anbelangar min blogg. Jag gissar att era liv, precis som mitt, rullar på i ett rasande ...

Hahaha ... jag skrattar innerligt när jag tänker tillbaka på vad jag döpte ett blogginlägg till för en tid sedan: nämligen just precis "ett nytt liv" (30 mars 2012). Första meningen i det inlägget börjar "nej jag är alltså inte gravid ...". Inte just...

Hej alla kära läsare som troligtvis längre inte existerar! Jag klandrar ingen, händer ju inte så där hemskt mycket här nu för tin ;o) Hur som helst så kommer här en uppdatering! Min gamla medryttare Ida slutade härförleden pga flytt söderut och jag f...

Uuuuuuuuuuuuuusch på mig att skämta så elakt!!!!!!!!!!!!!!!!!! Först och främst: tack för alla era kommentarer. Det är ju förargligt att jag betett mig så innerligt vidrigt, men faktum är att en hel del av fakta i föregående inlägg faktiskt stämmer! ...

Ja, gott folk, vad hände? Det hände så mycket som att jag träffade en man som inte tyckte om hästar! Och därmed tycker inte heller jag om hästar längre! För någonstans måste man ju välja ... Kärlek eller hästar? Efter ett par sömnlösa nätter kom jag ...