Aramis fick gå ett pass i ridhuset idag. Han var jättefin idag, jobbade på bra. På torsdag är det träning för J-O. På gensyn.

Idag har Aramis fått jobba lite på uteridbanan. Med oss på banan fanns också ett sto och vid sidan av banan, cirka 40 cm från spåret, stod ett superbrunstigt sto och vädjade till Aramis varje gång han susade förbi. Aramis hejade lite till stoet och tittade smått trängtande, mer affär av saken gjorde han inte. Jag passade på att rida fram honom lite extra då han passerade stoet, just för att han inte skulle börja fundera på andra saker. Han var laddad idag, vilket jag bara tycker om. Övriga runt ridbanan tyckte att han såg väldigt pigg och het ut, men så länge han använder sin energi på ett vettigt sätt så är det bara bra med energi, tycker jag. Vi galopperade en del, han var väldigt välvd och rund i rygg och hals, arbetade på mycket bra genom hela kroppen. Även traven kändes väldigt taktmässig och schwungfull idag. Red cirka 25 minuter.

Aramis fick gå ett pass i ridhuset idag, red cirka 30 minuter. När vi kom in i ridhuset möttes jag av två hästar och en tränare jag aldrig tidigare sett i vårt ridhus (börjar ju känna igen folket som kommer och går nu). Men dessa hade jag, som sagt aldrig sett. Då brukar jag börja med att berätta att jag sitter på en hingst (även om herrn nu själv inte vet om det, så kan det vara klokt att informera samtliga i ridhuset, särskilt när de sitter på ston)(ryttarna i fråga var dessutom inte allt för gamla). De hade knappt styrfart på sina ponnyer och hade dessutom inte riktigt koll på hur man rider (högerregel et cetera)(dock fullt förståeligt, alla är vi barn i början). Det förutsatte dock att jag fick ha desto mer koll på Aramis. Hur som helst så gick det superbra idag. Aramis är så sanslöst snäll!! Ston till höger och vänster i form av små ponnyekipage som susade runt öronen på honom, trängde sig förbi och tog oplanerade ridvägar. Hoppade hinder precis bakom, framför och vid sidan av oss. Jag är evigt tacksam att Aramis utsätts för allt detta, så att han när han är stor och vuxen gosse inte kommer att bry sig om allt "farligt". Jag hoppas att han, på grund av detta, aldrig blir en tittig dressyrhäst.

Passet idag gick kanon. Effekten av ridpasset för några dagar sedan satt fortfarande i och jag behövde i princip bara styra häst idag. Galoppfattningarna fick super, fattade direkt utan något travsteg emellan. Red inte särskilt länge (30 minuter) dels på grund av omständigheterna, men också på grund av att han var så duktig.

I vårt stall är det nu två ston som är brunstiga och idag när jag gjorde iordning Aramis ställde ett sto upp i gången en meter från hans nos och gissa vad... brunstade mitt framför ögonen på Aramis. Ja, vad gjorde Aramis? Han kände sig mest förnärmad och tyckte hela situationen blev väldigt pinsam, han tittade åt ett annat håll och ville helst gå ut därifrån. Eftersom han ändå var klar för ridtur tog jag ut honom ur stallet. Både jag och stoägarinnan skrattade hjärtligt åt Aramis ointresse (inte för att jag någonsin skulle önska mig en "hingstig" hingst, men jag tycker på något sätt det hela är sött). Möjligen har mina tankar förstärkts om att Aramis nog hellre tittar på valacker än ston.

Idag var Kristian von Krusenstierna på besök i vårt stall. Han höll träningar i ridhuset och eftersom hoppträningar hölls på utebanan så fick jag rida inne i ridhuset bland de framskridna ekipagen. Jag fick dock stiga upp till häst via en fällstol, vilket för övrigt gick bra (var dock bara lite nervös att den där fällstolen skulle få för sig att fällas ihop precis när jag skulle sikta in foten i stigbygeln)(hade just varit vackert mitt framför en lång rad av nyfikna besökare som beskådade Kristians träning) (kan se framför mig hur Aramis far runt i ridhuset medan jag äter grus under en ihopfälld fällstol).

Nåväl, nu gick det ju inte så illa, tack och lov. Aramis stod blickstilla medan jag klev upp, han fick en godbit som beröm (vilket han nästan alltid får när jag hoppat upp). Det var lite halvklurigt i ridhuset idag eftersom man sannerligen inte vill vara i vägen för ekipaget som tränar, inte heller för det ekipage som värmer upp inför sin lektion. Men jag tycker ändå att vi lyckades saxa oss fram fint. Det luriga är att folk tror att jag sitter på en mycket äldre häst, därför förväntar de sig säkert att jag har full koll på honom. De flesta tror säkert inte heller att han är hingst. De skulle bara veta...

Nåja, ridpasset gick otroligt bra idag! Aramis kändes som en dröm (förutom att han kickade av mig stigbygeln i en galoppfattning). Förrgårdagens genomkörare hade verkligen gett utdelning. Jag behövde bara krama lite på ytter idag, så började Aramis jobba. Jag red därför bara 20-25 minuter idag och skrittade sedan ut en sväng. Man ska inte, tycker jag, sitta och nöta på något som känns bra redan från början. På återhörande!

efter dagens ridpass i ridhuset. Eller snarare kvällens. Aramis (och jag) har fått jobba ordentligt. Jag fick "skäll" av en ryttarkollega i ridhuset ikväll, han tyckte att det var dags för Aramis att börja jobba nu. Efter ett antal varv galopp runt fyrkantspåret började det röra sig där bak och Aramis blev rund och arbetade på kanon. Han stod emot lite i början, jobbigt som det var, men gav med sig ganska fort och släppte sedan efter. Han blev som en dröm att sitta på. Liknande ridpass hade jag förra veckan. Jag får nu börja jobba honom lite mer, kräva lite mer arbete av honom. Han måste ju någon gång börja känna på arbetet och börja så smått vinkla sig bak. Tanken är att han en, till två pass per vecka nu ska få börja jobba lite mer "bakifrån". Sedan framåt maj tror jag att det blir dags att kontakta Mattias. Jag red cirka 40 minuter idag. Vi var nog båda två lika trötta och sover gott i natt :)

Idag har jag och Aramis haft ett träningspass på utebanan. Vi höll igång i cirka 25-30 minuter. Han var ganska laddad och fylld med energi från början, men använde den (tyckte jag) på ett positivt sätt. Han jobbade på fint i rund form och brydde sig inte ett dugg om de tre ston som susade runt öronen på honom. Vi joggade mest runt, övade lite galoppfattningar, lite sidvärts. Det var lite för mycket folk på banan för att hålla all koncentration på ett dressyrpass. Plasten från en ensilagebal, 20 meter från banan, fladdrade upp och Aramis lade i full gas, men jag reagerade kvickt som attan och han hann bara förflytta sig tre meter. Men vilka startspår där blev i marken :P Jag säger som jag alltid har sagt, jag gillar när det är lite liv och energi i hästarna, hellre det än en trög och loj häst. Jag tycker, personligen, att man har så mycket roligare på en häst med glimten i ögat, en portion självförtroende "här kommer jag" och lite "jävlar anamma".

Först och främst så har jag glömt skriva om alla hovslagarturer som jag haft senaste månaderna. Jag hade, från början, en väldigt bra hovslagare, ordentlig, duktig, noggrann, ja allt man kan önska sig. När jag så köpte Aramis (och därmed bytte stall), så ville ej längre den gamla hovslagaren sko min häst (detta på grund av att det nya stallet låg utanför hans område). Han rekommenderade istället en annan mycket duktig (och naturligtvis överbokad) hovslagare som faktiskt kunne tänka sig att ta hand om min lilla hingst. Det var oerhört snällt av honom, med tanke på att jag visste att han tackar nej till kunder dagligen. Han kom till oss redan någon vecka senare (hade bara ägt Aramis någon vecka då) och gjorde ett kanonbra jobb. Tror dessutom att han skodde i nästan tre timmar! Nästa gång han skulle komma, meddelade han dagen innan att han blivit magsjuk. Ny tid bokades in och denna gång meddelade han dagen innan att han fått ryggskott, stackaren. Men Aramis behövde verkligen skos och han sände ut sin kollega som skulle sko Aramis istället. När fem veckor (efter kollegans skoning) hade gått, tyckte jag att Aramis började se väldigt tråkig ut i hovarna. Han var extremt lång i tån och belastade dessutom innersidan av hoven mycket mer än ytter. Jag mådde dåligt bara jag såg hans hovar. Därför rindge jag efter den ordinarie hovslagaren och bad honom komma ut och sko Aramis snarast. Han var, som sagt, här i tisdags och berättade för mig att han var mycket besviken på hans standin som skott gången innan. Han har kortat ner Aramis jättemycket i tårna nu, lagt classic roller på båda fram, med två kappor och dessutom försökt styra upp hans grova innerbelastning. Jag blir mycket besviken på hovslagare (som hans standin) som gör ett så dåligt jobb. Vi, som hästägare, betalar dyra pengar för att få våra hästar professionellt skodda och så blir man så här lurad! Usch och fy!