Aramis fick gå ett pass i ridhuset idag, red cirka 30 minuter. När vi kom in i ridhuset möttes jag av två hästar och en tränare jag aldrig tidigare sett i vårt ridhus (börjar ju känna igen folket som kommer och går nu). Men dessa hade jag, som sagt aldrig sett. Då brukar jag börja med att berätta att jag sitter på en hingst (även om herrn nu själv inte vet om det, så kan det vara klokt att informera samtliga i ridhuset, särskilt när de sitter på ston)(ryttarna i fråga var dessutom inte allt för gamla). De hade knappt styrfart på sina ponnyer och hade dessutom inte riktigt koll på hur man rider (högerregel et cetera)(dock fullt förståeligt, alla är vi barn i början). Det förutsatte dock att jag fick ha desto mer koll på Aramis. Hur som helst så gick det superbra idag. Aramis är så sanslöst snäll!! Ston till höger och vänster i form av små ponnyekipage som susade runt öronen på honom, trängde sig förbi och tog oplanerade ridvägar. Hoppade hinder precis bakom, framför och vid sidan av oss. Jag är evigt tacksam att Aramis utsätts för allt detta, så att han när han är stor och vuxen gosse inte kommer att bry sig om allt "farligt". Jag hoppas att han, på grund av detta, aldrig blir en tittig dressyrhäst.

Passet idag gick kanon. Effekten av ridpasset för några dagar sedan satt fortfarande i och jag behövde i princip bara styra häst idag. Galoppfattningarna fick super, fattade direkt utan något travsteg emellan. Red inte särskilt länge (30 minuter) dels på grund av omständigheterna, men också på grund av att han var så duktig.