Red Aramis i ridhuset idag, gick fint men han var lite spänd. Hästar som passerade utanför på vägen distraherade honom emellanåt. Han gnäggade lite då och då, måste ta och bli tuffare mot honom när han blir okoncentrerad och skriker på andra hästar.

Har funderat lite kring fenomenet hingst. Bland annat hantering och säkerhetstänkande. Man får till exempel ALDRIG någonsin släppa på säkerheten då man har med hingstar att göra. En hingst kan inom loppet av en nanosekund skifta från lamm till att bli riktigt farlig (om den inte hanteras rätt). Jag har hört om hemska incidenter som inträffat med hingstar, hingstar som är som teddybjörnen Fredriksson, men plötsligt löpt amok på ägare, ledare eller andra i närheten. Det väcker ju både en och två frågeställningar hos en när man hör om sådana händelser. Inte för att jag inte vet att hingstar kräver FULL kontroll, men... är det verkligen värt det? Är det värt allt för att få ha en hingst? Och sedan då? Om nu hingsten (mot all förmodan) skulle bli godkänd (vilket händer en på miljonen, i princip), är då jag den rätte ägaren att stå där med en hingst som ska betäcka? Vem är jag, tämligen liten och nätt, att hantera och behärska en stor maffig beskällare, över 170 i mankhöjd, på tävlingsbanan?