...jag har lyckats få tag på. Jag är ju självklart medveten om att Aramis inte har några bländande gångarter. Det såg jag ju direkt när jag tittade på honom första gången, men... han har DET. Och han har framförallt en otrolig ridbarhet kombinerat med ett fantastiskt psyke, det får jag bekräftat nästan dagligen. Idag så hade jag honom till exempel uppbunden i spolspiltan. Det ena grimskaftet i spolspiltan har för vana att lossna från väggen och falla ner i marken varpå hästarna storögt tittar på det grimskaft med tillhörande krok som hänger ner från deras grimma. Alla som håller på med hästar vet att dessa djur ser faror och hot i det mesta. Aramis har dock numera detta som sitt paradnummer, att så fort jag satt fast kroken i väggen rista lite smått på huvudet så att kroken lossnar och faller till marken igen och igen och igen och igen. Så fort jag tittar på honom slutar han med att rista på huvudet, men går jag till exempel in i sadelkammaren för att hämta en borste eller något annat så kan jag sätta hundra kronor på att jag hör det karktäristiska ljudet av krok och grimskaft mot marken där ute från spolspiltan. Lite smått irriterande, men ack så sött ändå. Och idag hände ju naturligtvis (som vanligt) samma sak ett antal gånger. Men idag hände något annat också. Jag gick in i sadelkammaren och hörde efter 12 sekunder hur kroken och grimskaftet lossnade, jag gick dock inte ut till spolspiltan för att åtgärda det inträffade med detsamma, utan stod kvar inne i sadelkammaren och lossade tyglarna från mitt träns. Tänkte att Aramis står väl kvar där (fastbunden i sitt ena grimskaft). Men det skulle jag inte ha tänkt. Jag hörde ett tu tre hovklapper och tänkte direkt NEJ!!! Saken är nämligen den att Aramis bor precis vägg i vägg med spolspiltan och upplevde sig själv i stunden som en fri häst (hästars hjärnor är i vissa sammanhang inte så värst stora), varpå Aramis vandrade in i sin box - det vill säga han vandrade så långt han kom, tills grimskaftet (det han satt fast i) sade stopp. Och stopp sade det ungefär när halva hästen var inne i boxen och upptäckte att han varken kom in eller ut medan rumpan satt fast i dörren och huvudet och halsen tvingades bakåt (eftersom grimskaftet inte räckte längre). Vid denna tidpunkt var naturligtvis matte på plats. Vad händer? Aramis står kvar, cool-lugn och gillar läget. "Okej matte, jag sitter fast - vill du hjälpa mig loss". Gick försiktigt in till Aramis och tog hans huvud mot mit (hästen var nu mer eller mindre böjd som ett u) och kunde därmed lossa på grimskaftet så att Aramis blev fri. Han backade ur boxen och jag kunde tränsa honom i lugn och ro. Heeelt sanslöst vilken lynne Aramis har! Så otroligt värdefullt.

Idag skulle vi longera, vilket gick kalas. Det dammade dock en del på utebanan (longerade inte mer än 15 minuter). Så tänkte jag så här; "hmm undrar om jag inte ska ta och tömköra in Aramis". Det är en nyttig övning och han har aldrig gjort det. Sagt och gjort. Jag kopplade om longerlinan (som egentligen är alldeles för kort att använda som töm) och smackade på Aramis. Han tågade iväg och efter några varv på volten med mig bakom så svängde jag ut från banan och gick ut på en grusväg där jag satte igång honom i trav. Där travade han på med mig springande bakom - så ja, då var det också avklarat :)