Idag var det dags för ett litet pass på gräset. Aramis underbart vackra gråa färg var täckt av ett brunt lager damm och grus idag, därför tog det lång tid för mig innan jag kom upp i sadeln. Gick nog åt en halv burk pälsglans för att få honom snygg... Till slut var han dock redo för ett pass. Hoppade upp med hjälp av en IKEA-pall utanför stallet och skrittade iväg mot ängen. På ängen stod två stycken från mitt stall och betade sina hästar, känns skönt med lite sällskap på denna enorma äng. Skrittade fram och började trava så smått. Han kändes riktigt fin, kände att jag hade en ovanligt trevlig trav under mig idag. Travde utmed ängen och lade lite små volter här och där. Övade rida rakt fram och göra halt, gick strålande. När jag ridit 10 minuter skrittade jag bort till den ena av de två betande hästarna och pratade med ägarinnan som studerade mitt ridpass. Jag beklagade mig (ursäkta nu mitt kommande påstående). Men jag har ett synnerligen märkligt dilemma med Aramis, jag tycker att han går FÖR bra. Aldrig hört på maken. Han är precis fyra år fyllda och han är skolad som en mycket äldre häst. Han gör allt jag ber om, han har en otroligt god balans, han går superfint i form - jag vet inte vad jag ska göra, jag vill nämligen inte ta honom för hårt. Vill inte ta ifrån honom hans härliga positiva inställning, detta är en situation jag aldrig varit i tidigare. Jag är helt enkelt rädd att förstöra honom.

När jag ventilerat mina tankar med den andra tjejen så skrittade jag iväg på fältet, Aramis kändes lite orolig och jag satte igång i trav för att få honom tänka på annat. Han kändes spänd och jag undrade varför, när jag kommit längst upp på ängen och vände neråt igen förstod jag varför han varit lite spänd. Den betande hästen hade vänt tillbaka till stallet och vi var kvar ensamma på ängen. Jag stannade kvar ett litet tag till och vände sedan ner mot stallet igen. Jag ville sitta och galoppera igenom honom några varv inne på grusbanan (tycker det är lite för ojämnt i marken på gräset). Väl inne på banan så blev Aramis lite småorolig. Han gnäggade efter vänner och bekanta, på vägen som går förbi banan körde idiottrimmade mopeder i en härlig blandning av tunga HD. Men här hade jag ett ypperligt tillfälle att få träna lite under stökiga omständigheter. Galopperade och travade om vartannat i ett friskt tempo. Aramis frustade och pustade och dammet yrde runt oss. Han blev riktigt fin och avslappnad mot slutet, rund och välvd i hals och rygg. Till och med traven kändes riktigt schwungfull, försökte länga några steg vilket kändes riktigt bra. Jag travade av honom en liten stund innan jag lade av.

Av ett ridpass som inte såg ut att bli så avancerat så blev det ändå en rejäl genomkörare. Red cirka 45 minuter idag, Aramis rem var svettig och han svampades av länge och väl i stallet medan han mumsade på müsli, havre, betfor och morötter.

Imorgon är det vilodag för samtliga.

Sitter här och väntar på att arbetsdagen snart ska vara slut så att jag kan få komma ut till stallet och ta ett härligt ridpass på ängen med Aramis. Pratade med J-O igår, träning är inbokad till lördagen den 17 maj klockan 10.00