Idag fick jag en sådan där rolig och lite galen idé som jag får lite då och då. Och när jag får mina idéer så brukar det inte finnas så hemskt mycket som kan stoppa dem... När jag hade morgonfodrat hästarna stod jag och tittade ut över hagen - en enda stor leråker med små hagar av plastpinnar och rep... Det såg inte allt för kul ut. Och tanken att mina två hästar ska stå i denna tråkiga kvadrat en dag till var inte allt för uppiggande... Hmmm... dååå fick jag en idé! Jag stövlade ut, med vovvis i släptåg, och rev hage efter hage. Staketpinnar och linor flög all världens väg och vips var alla småhagar ett minne blott. Kvar fanns EN enda stor fin hage (om än fortfarande lika lerig). Jag gick in i stallet och klädde på hästarna sina yttertäcken (utanpå deras pyjamasar), satte på grimmorna och ledde ut Rigoletto i den vänstra stora hagen. Aramis satte jag i den högra stora hagen. Nu fanns det inget mellanrum (bara ett enkelt staket) mellan hagarna - min tanke var att jag ville se hur de reagerar intill varandra (Rigoletto är oerhört, extremt, sensationellt ranghög...). Aramis sprang som ett jehu, överlycklig över att få kunna sträcka ut. Rigoletto stod och hoppade på samma fläck och tittade på. När Aramis lugnat ner sig så hade jag fattat mitt stora och lite läskiga beslut - nu skulle det ske - nu skulle de få gå tillsammans! Detta historiska ögonblick var magiskt! Jag stegade fram till staketöppningen som skiljer de båda hagarna åt och lossade på handtagen, öppnade och lät Rigoletto galoppera över rakt in till Aramis. Med hjärtat i halsgropen beskådade jag varje millisekund av deras möte som inte var något annat än ett glädjens ögonblick! De nosade på varandra och sedan for de iväg i en härlig galopp. De busade och lekte - det var så roligt att se dem.

Rigoletto visade Aramis sin fina hage och de sprang sida vid sida och hoppade över buskage, galopperade ikapp et cetera. Men visst såg man klart och tydligt vem som bestämde... Det räckte att Aramis tog ett litet eget initiativ till att utföra en egen handling så var Rigoletto snabbt som vinden där och berättade för honom att det är han som bestämmer! Basta! Aramis fogade sig blixtsnabbt. Sedan hände det mest roliga jag sett på länge. De två kom galopperande efter varandra med Rigoletto i täten. Rigoletto for in i hans favoritbuskage, några täta träd som han brukar fara igenom med vindens hastighet - detta ville han ju gärna visa Aramis :) Hur skönt det är när buskarna river på halsen, men Aramis uppskattade inte de där buskarna lika mycket och tvärnitade innan buskarna. Rigoletto som redan var igenom och förbi buskarna vände sig om (i galopp) för att se om inte Aramis hängt på - men i samma veva som Rigoletto vänder sig om och konstaterar att Aramis inte hängt efter - ja då händer det - Rigoletto ramlar. Denna söta skogsmullehäst på 160 cm och 600 kg tung faller som en fura... jag kunde inte annat än skratta så att tårarna rann. Rigoletto var lika snabbt uppe på benen igen och for tillbaka till Aramis för att hämta honom.
Ska bli lika roligt se dem i morgon!