Vi har haft en hel del sitsdiskussioner i stallet de senaste dagarna och ett kärt och alltid lika återkommande ämne när jag tränar mina elever är sitsen. I min dressyrvärld är vår sits; det vill säga hur vi sitter och hur vi inverkar på hästen (som rubriken lyder) A och O! Det må kanske i vissas öron låta tramisgt eller rent av onödigt; men tro mig - utan en god sits kommer du inte komma särskilt långt i din utveckling som ryttare - och ekipage för all del. Vad jag främst ser som ett stort problem hos många ryttare är deras kroppshållning - många blir krokryggiga i sadeln och liknar vad jag elakt brukar kalla Ringaren i Notre Dame. En puckelryggad ryttare inverkar på flera negavita sätt på hästen. Dels hamnar man ofelbart i "framstupa sidoläge" och lägger således sin kroppstyngd på främre sittbenen. En mer upprest position i sadeln får genast kroppstyngden att placera sig på de bakre sittbenen; just där du ska ha din tyngd. Jag kan dessutom slå vad om att en puckelryggad ryttare spänner sig vilket därmed skapar spänningar i både armar, mellangärde och ben (lår, knä främst). Jag brukar säga till mina elever att de ska tänka skulderbladen ihop, lyfta upp sitt huvud och inta en position som söger "här kommer jag". Den ryttare som intar denna hållning får genast en mycket bättre position i sadeln och inverkar plötsligt på ett helt annat sätt (se grön linje på fotot nedan). Om man tänker att man ska försöka aktivera hästen bakifrån så faller det sig naturligt att en puckelryggad ryttare definitivt inte kan påverka några bakben.

Nästa kära detalj som jag väldigt ofta ser hos ryttare är fel handställning och fel inverkan med handen. För det första ska linjen från armbågen fram till hästens mun vara spikrak (se röda linjen på nedanstående bild). Denna linje får inte vara bruten. Många ryttare rider, som jag ser det, med alldeles för högt buren hand  (något man kan göra när man har en häst som går i hög form). En högt buren hand på en häst som går i normalläge kommer innebära en bruten linje och sannolikt sitter den ryttaren och "bär" runt på hästens huvud inklusive några hundra kilo till...

Nästa vanliga problem när vi talar om händer är detta med att ha ständigt kontakt med hästens mun. Självklart ska man kunna "klappa" hästen på halsen för att kolla så att den inte hänger i handen. (Men det är ett helt annat kapitel). Nu talar jag alltså om gummibandet du har fram till hästens mun. Det får under inga omständigheter vara någon form av glappkontakt fram till munnen - men det får absolut inte heller vara någon betongfast hand som absolut inte fjädrar. Tänk gummiband och tänk ständigt kontakt.

Ett tredje vanligt problem med handen hos ryttare är handen som inte kan vara stilla. Det här gäller ofta ryttare som har en dålig balans vilket medför att de håller balansen i handen. När de skumpar i sadeln skumpar handen med och när de rider lätt lyfter de handen. Detta gör hästens mun orolig och den tidigare gummibandskontakt jag talade om liknar mest en gammal båttamp som sladdrar runt som en överkokt tagliatelle. 

Många ryttare som spänner sig i sadeln har en grundproblematik som egentligen inte sitter i varken ben eller hand eller överlivsposition; problematiken sitter i bäckenet. Det är nämligen så att mycket av den sitsproblematik som uppstår kommer från att ryttare är svaga i sitt bäcken och därmed inte öppnar upp tillräckligt. Detta brukar synas tydligt eftersom de här ryttarna ser ut att sitta ovanpå hästen och inte "i" hästen. En annan vanlig indikator på att man inte öppnat upp i bäckenet är att man spänner benen, alltså; man drar upp sina knän, låter hälen komma upp och tån peka utåt. En ryttare som öppnar upp i sitt bäcken blir mycket mer avslappnad i hela sin position och benen hänger tungt ner precis som de ska. Hälen blir lägsta och tyngsta punkt och man klämmer inte åt runt hästen, varken med vad, knä eller lår.

Det är i alla fall min syn på sitsen! Vad och hur tycker du?

Efter gårdagens lektion for jag direkt till stallet där Herr Grå väntade på mig :o) Efter sedvanligt stallbabbel hamnade den grå gossen i spolspiltan där jag förberedde för dagens ridpass. När han var redo för pass, iklädd sina vita lindor och vitt schabrak (vad annars, haha) - så traskade vi bort mot ridhuset där jag hittade en bänk så att jag kunde svinga mig upp i sadeln. Skrittade först ut en liten runda runt åkrarna och sedan fortsatte jag passet på gräset. Här var det full kommers minst sagt! Det kändes nästan som en äkta framridning :o) Fullt med dressyrekipage vart man än vände sig!

Jobbade på med lite av varje och Aramis kändes riktigt fin. Satte lite tryck under dojorna ibland, fångade upp och tryckte på igen. Han svarade med härlig trav. Red en del galoppslutor - härligt flyt. Och avslutade med några byten och ingång i piruettarbete. Jag sätter honom bara två steg och sedan går jag ur igen - han svarade riktigt fint och samlade sig precis tillräckligt. Ibland översamlar han sig och tappar bjudning men då rider jag bara ur piruetten och börjar om igen.

Jag har klurat lite på klassvalet de senaste dagarna och främst efter träningen häromdagen har jag kommit fram till att vi måste befästa bytena ytterligare innan jag ger mig ut och gör bort mig :o) Hahahha! Jag talade främst med min kära stallvän M och vi diskuterade fram och tillbaka. Aramis behöver ju definitivt stärkas - det märks främst när man kommer in på åttametersvolter i samlad galopp - han blir aningens valpig. Det märks också på raka linjer i samlingen, det är en stor kropp och även om det gått framåt i ett rasande tempo sista tiden så måste man också ha i åtanke att han måste hinna med kroppsligt att stärka sig. Så jag jobbar på ett tag till med bytena och stärkande arbete och siktar på att gå ut i MSVB om tre - fyra veckor :o)

 

I måndags red jag, Ida och en annan tjej i stallet ut en skön runda. Riktigt skönt kvällsväder hade vi och det var mycket angenämt. Avslutade sedan med att runda av ute på gräset där Aramis verkligen gick som en liten drömhäst :o) Sadeln, sadeln - jag säger det igen! Sadeln gör underverk! När jag som bäst satt och trimmade på gräset kom M förbi och berättade hur otroligt aktiv han blivit i bakbenen - återigen; sadeln :o)  Det tackar vi för :o)

När jag var klar med Aramis hoppade jag upp på Plättebus som behövde knycklas ihop lite av matte :o) Mot slutet blev han också otroligt fin och Ida fick då hoppa upp för att rida vidare. Det såg mycket trevligt ut!

Gårdagen var en hemsk dag från början till slut och utan att gå in på några detaljer så vill jag bara be alla medryttare där ute i vårt avlånga land att vara försiktiga; ridning ÄR farligt! Träningen för J gick superbra och nu har vi börjat dra åt tumskruvarna riktigt ordentligt. Nu är formen helt på plats. Bakbensengagemanget. Svinget i ryggen. Allt sitter! Samlingen börjar likna något. NU måste Misen bara bli stark i det här. Det var en som alltid nyttig träning där vi bland annat jobbade på öppna utmed halva långsidan, halvvolt till mitten, en bokstav ner på medellinjen, halvvolt ut till långsidan och sedan diagonalsluta tillbaka till meddellinjen. Otroligt nyttig övning som dessutom är en linje i MSVB.

Nu ska jag susa till Eslöv där jag har en elev och sedan bär det av raka vägen till stallet :o)

 

Kvällen har varit väldigt katoisk på alla sätt och vis och jag orkar inte blogga just nu. Ingen fara med mig eller djuren. Kram!

Snälla Idamedryttare följer med på nästan alla tävlingar och filmar och tar foton -jag är så innerligt och oerhört tacksam! Tråkigt nog lyckas jag dock inte få över filmen till youtube (märkligt format) och jag har inte heller hittills lyckats konvertera någon film till något vettigt resultat. Blir bara gräslig kvalité. Hur som helst så har jag nu sysselsatt mig med att lägga upp några foton istället - foton är ju nästan lika bra som film :o) Om inte så är han i alla fall lika vacker, hihi :o)

Håll tillgodo:
                   

Tusan att det ska vara så roligt att tävla :o) Ja självklart är ju tävlandet roligt, men att ha ett mål att jobba mot - det är minst lika roligt. Och igår satt jag framför datorn och kände mig ledsen över att vi kommit överens om att jag inte ska tävla på ett tag nu... Hittade dock en liten försynt tävling i närheten och skickade iväg ett hastigt sms till min tränare. Konversationen löd:

"Är det dumt att anmäla till b2 den 30 april? Mest för att testa. Anm. ut imorgon. Vore suuuuuupergulligt om du ville svara snart B-) Kram"

Svaret som kom löd:
"Anmäl för Guds skull!!! Du har inget att förlora!!!"

Haha - jaaaaa, så bra blev det med min planering som löd "inga tävlingar alls nu under en längre tid". Jag resnonerar som följer; tävlingssäsongen är i full gång och den är otroligt efterlängtad - det är egentligen nu som är den bästa tävlingstiden, tycker jag. Härligt väder, inte för varmt - inte för kallt. Fint underlag, inte för torrt - inte för blött. Under ett par månader är det så här sedan går vi in i sommarhetta där de flesta hästar och ryttare blir lite sommardävna. Och sedan ska vi ju alla ha i åtanke att jag faktiskt redan ridit motsvarande MSVB (på kvalet). Så nej - jag kör på det! Alla som vill komma och heja på oss får vara på plats i Åsbo den 30 april :o

Målet är sedan att starta MSVB under hela sommarhalvåret och ett par rundor i höst för att sedan gå ut i MSVA. Håll tummarna för oss!!!

 

Gårdagens tävling:

Alltså först av allt; DÅLIG planering i ridningen fröken! Det går inte att vila sig i form :o) Haha. Aramis och jag tränade i tisdags och det gick super! Sedan levde jag på små moln ända fram till fredagkväll då jag insåg att det kanske var dags att rida igenom gossen... Men då HANN jag inte rida och följden blev alltså urusel planering. Nåväl. Vi är ju färdigkvalade och jag tror att den vetskapen indirekt gjorde mig lite laid back ;o)

Kom iväg i tid och kom fram i god tid. Aramis såg fin ut i sina knoppar, vita lindor och vinnarländtäcket från i höstas. Mötte lite andra tävlingsfolk och åskådare och efter anmälan satt jag i sadeln. Aramis kändes lite laddad (inte negativt - alltså inte spänd) och jag fick ibland känslan av att sitta på dynamit. Han var dessutom rätt stark och jag hade svårt att hålla honom i galoppen :-P Red fram på en lite lagom gropig och halvt slirig gräsbana (ville inte sitta nere på den lite för djupa grusbanan) och arbetade med förvända galopper och samling. Han satte sig riktigt trevligt och efter tio minuters försening var det min tur att gå in på banan.

Domaren (Miqe Olsson) blåste och ritten var igång. Aramis drog iväg och första mellantraven var snart avklarad :o) Ryggningen blev riktigt usel för Aramis tänkte att han skulle titta lite närmre på underlaget... Därefter flöt det på fint fram till efter ökad skritt där galoppfattningen blev ett missförstånd och Aramis slog sig fri. Han har fortfarande svårt att orka sätta sig korrekt i fattningar och häver sig gärna, här blev en typisk hävfattning som jag korrigerade till följd av att Aramis slog sig fri. Inte bra betalt... Sedan enkla bytena. Aramis trodde att jag menade halt och stannade så fint på medellinjen. I och för sig en trevlig gest men inget domaren premierade. Dessutom på koeff. Och för att verkligen visa att Aramis är jätteduktig på att göra halt från galopp så visade han exakt samma fina moment på även andra enkla bytet - koeff. Hihi - domaren tyckte inte om heller detta lilla trevliga påfund utan belönade oss med tämligen låga poäng. I övrigt gick programmet lysande :o)

Fick 62 % (men tappade, som ni förstår, många poäng). Domarens kommentar längst ner:

"Flott ekipage. Ryttaren korrigerar hästen på ett mycket mjukt sätt. Behöver bli starkare i sin samling"

Är givetvis otroligt nöjd med min grå prins och ser nu OERHÖRT mycket fram emot att börja arbeta mot MSVB :o) Wihuuuuu! Har redan spanat in första start - mer om detta kommer senare!

Nu ska jag lägga in några foton från gårdagen! Sedan plugg!!!

 

Idag har vi ett helt underbart väder här i Lund och naturligtvis har vi utnyttjat det! Vi åkte nämligen till Falsterbo och promenerade en härlig promenad på stranden :o) Zäta badade i det grunda vattnet och såg helt överlycklig ut när han susade fram som ett jehu full av sand genom sanddynerna. Därefter blev det fika hos Annas Café (det café man passerar när man kört över Falsterbokanalen). Det kändes märkligt att köra förbi Falsterbo (ridklubb?) - där de brukar hålla horse show, en tom läktare och stora fält, och inte en bil eller häst i sikte.

Stallet blir det runt 18 idag och då blir det lite fix och trix innan morgondagens tävling :o) Och ikväll blir det pizza och vin med stalltjejerna hos mig :o)

Ha nu en riktigt härlig fredagkväll!

Här ser ni tre bästa vänner :o)

Fotograf: Ida medryttare