Jag har för avsikt att starta Aramis i kvalitetsbedömningen till hösten. Funderingar finns även på att delta i uttagning för 4-årschampionatet. De ligger dock lite knasigt till i tiden. Flyinge anordnar kvalitetsbedömning den 14 septmeber och natturligtvis anordnar Stävie uttagning för 4-årschampionatet den 13 september. Hur har man tänkt här? Jag tänker aldrig i livet ta ut min unga häst på så omfattande arrangemang två dagar i sträck.

Det finns möjligen en lösning på problemet. Den 6-7 september anordnar nämligen Österlens Hästvänner (HV) kvalitetsbedömning på Bollerup, men jag kan tycka att det är mastigt för en 4-åring att gå två så tuffa dagar, även om det är några dagars mellanrum mellan de två testerna (6-7 september kvalitetsbedömning samt 13 september uttagning för 4-årschampionatet). Usch vad svårt det här var. Ett alternativ är att man enbart satsar på kvalitetsbedömningen och lämnar 4-årschampionatet därhän. Om man eventuellt skulle (i sin vildaste fantasi) vara ett fall för uttagning till Svenskt Avel och Sportchampionat (Swede Horse), så finns ju möjligheten att kvala vidare även från kvalitetsbedömningen.

Uj, uj, uj, så svårt.

Jag har kanske inte fått tag på hästen med 10-mässiga gångarter rakt igenom, men jag har banne mig fått tag på världens bästa psyke. Och hur mycket är inte det värt? Du kan sitta på en häst med 10-mässiga gångarter och briljera men om inte psyket på hästen är bra så vad ska du då med alla dina gångarter till? Personligen tycker jag att man ibland avlar lite för mycket på gång och tittar för lite på hästens hanterbarhet, psyke, samarbetsförmåga et cetera et cetera.

Var ute och skrittade idag (ställen Aramis aldrig varit på tidigare). När vi kommit en bra bit från stallet kom vi till ett annat stall där ett par hästar gick i en gigantisk hage. Den ena hästen såg lite ängslig ut och så snart den fick se att Aramis skrittade utmed hennes hage blev hon skvatt galen. Jag har sällan i mina dagar skådat en häst accellerera från 0-100 inom loppet av så kort tid (ja det skulle väl vara Rigoletto då). Hon dundrade emot oss i ett hejdundrande tempo och jag trodde ett tag att hon inte skulle hinna bromsa före staketet. Jag bad en stilla bön och kunde inte annat än hoppas att Aramis skulle hålla sig på mattan. Aramis stod förstenad och tittade storögt på heffaklumpen som kom emot oss. När stoet kommit fram till oss saktade hon knappast ner, hon gjorde en 3-60 och drog vidare i samma hiskeliga fart, bort från oss. Så höll hon på - varv efter varv (och hagen var STOR). Aramis tyckte att det hela var ett mycket besynnerligt beteende och skrittade därifrån. Det är klart att han lyfte lite på svansen och tog ett par steg i passage, men större affär gjorde han inte av saken. Vi skrittade vidare och vände 400 meter efter hagen och skrittade tillbaka till vår egen trygga gård ;)

Ridpasset fortsatte sedan på ridbanan där jag lät honom trava på i ett friskt tempo. Det låg en bom framme på banan och den passade vi naturligtvis på att passera över ett par gånger både i trav och galopp. Längde honom några steg i trav vilket går från klarhet till klarhet för varje gång.

Vi återkommer med flera nyheter kära läsare!