Aramis - en sådan häst!
När han väl är DÄR - just DÄR han ska vara!
Lite bök innan vi nådde dit, några bakben på vift långt utanför lång grå kropp. Måste man behöva ta i så med bakbenen, frågade Aramis.
Jag svarade ja!
Pust och frust vad det stönades och stånkades.
I sidled gick det.
Ibland bak.
Men just när han förstod - när han äntligen förstod!
OJ!
Det är det enda jag kan få ur mig nu.
Just nu när jag sitter här, fortfarande löjligt lycklig med ett leende på läpparna. Ett stort leende.