Aramis får nöja sig med en fyra veckor lång vila, inte fy och skam det i och för sig. Efter nogsamt övervägande kom jag, tillsammans med ett par kloka figurer i mitt stall, fram till att Aramis (fyra år och hingst som han är) nog behöver komma igång och röra på benen redan nu. Energin som han samlar på sig bör bättre användas än byggas på hög. Sagt och gjort. Jag startade igångsättningen med en lugn och stillsam longering. Aramis skötte sig exemplariskt. Han såg, vid beskådande, högre och ståtligare ut än innan vilan. Ska bli spännande börja rida. På återhörande!

Då var det dags att ta sig an vardagslivet igen! Saknade, saknade hästar. Känns härligt att åter igen känna stallukt och få borra in näsan i en varm och mysig mule. Hästar är, trots allt, livet!